Rasande efter en månad
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När han väl gör det, tar han utgångspunkt i min skrivning från i fredags där jag kritiserade det bemötande som personerna bakom uppropet fått från departementet under den månad de försökt få kontakt.
Med Håkan Ericssons logik kan man göra sin egen tolkning av det faktum att han själv inte ansett frågan värd att ens kommentera under tre hela månader.
När han väl tar upp saken väljer han att misstänkliggöra mitt engagemang med att beskriva min skrivning som "pliktskyldig". Det är ingen ny taktik från s-håll i allmänhet och Håkan Ericsson i synnerhet men det gör mig fortfarande rosenrasande.
Det är däremot svårare att uppbåda raseri mot det faktum att en minister inte har tid att ta emot en oanmäld delegation. Ska man träffa en minister på dessa premisser ska man ha en väldig tur.
Att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) i helgen presenterade en satsning på 1,6 miljarder kronor på rehabilitering kom som ett brev på posten, inte till Håkan Ericssons glädje kan förmodas, men säkert till många av de 60 procent av alla sjukskrivna som kommer att omfattas.
Även om regeringen borde ha förstått att denna satsning var nödvändig att sjösätta tillsammans med de ändrade reglerna i sjukförsäkringen.
Å andra sidan kan man inte göra allt på en gång. Det borde socialdemokraterna veta som suttit så länge vid makten utan att ha haft förmågan att genomföra alla de enkla lösningar som de tydligen sitter inne med nu i opposition.