Prestige hindrar kompromiss?
Foto: Bengan Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Socialdemokraterna är lite som tonåringar, blir väldigt lätt tjuriga och säger nej till allt om de inte får bestämma själva.
Vänstern är arg och smäller i dörrar.
Miljöpartiet känns som det mest mogna partiet och inte genom sina mer erfarna företrädare utan genom de yngre, framför allt Stefaan De Maecker som är en politisk begåvning.
Istället för att ägna all kraft åt att hitta slagkraftiga argument för eller emot, kommer han ofta med egna förslag, jag antar framtagna av miljöpartiets partigrupp i fullmäktige. Istället för att föra evighetslånga debatter där man vet att ingen ändå kommer att vara överens, kastar han in ett nytt sätt att se på saken, ett nytt angreppsätt.
Att kräva folkomröstning om Hällarna är faktiskt värt lite mer eftertanke än bara en axelryckning och kast i papperskorgen.
För det första är det en väldigt enkel fråga att rösta om, det är ja eller nej, lätt att överblicka för alla. För det andra skulle man kunna använda folkomröstningen som draghjälp i EP- eller kyrkovalet. (Om nu det går att rodda en folkomröstning på så kort tid?)
Å andra sidan, varför ska vi ha folkomröstning just i denna fråga och inte i andra som är minst lika viktiga?
Däremot ser jag inget hinder, mer än ren prestige, för en kompromiss i frågan om att bebygga södra Hällarna eller inte. Socialdemokraterna vill inte låtsas om att de, när de hade majoritet, drev hårt på för att inte bara tillåta, utan skynda på byggandet av bostäder i precis samma område.
Att de nu så benhårt håller fast vid att vara emot bebyggelse på väster sida om Toftavägen kan inte ses som annat än prestige.
Den lilla bit av området som ska bebyggas på väster sida i majoritetens förslag är just bara en liten del av planerna så att för liv och lem hålla fast vid detta, handlar också om prestige.
Även här dyker Stefaan De Maecker upp med ett förslag som inte bara är emot utan som handlar om utveckling fast inte med bostäder. Han föreslog att man kan rusta upp det till ett attraktivt strövområde vilket det knappast är i dag, fyllt av snårskog och sumpmark. Att röja upp skulle också göra sikten fri ut mot havet, något som är ett av huvudargumenten emot byggplanerna.
Det känns i alla fall som ett attraktivt alternativ till att använda området till boende och känns så mycket mer konstruktivt än att bara säga nej och ta till halleluja-ord om områdets betydelse för mänskligheten.
Socialdemokraternas tjurighet är inte ett enda dugg charmig och den skuggar också möjligheten att vara med och ta åt sig äran av framgångarna.
När Björn Jansson ville ge sken av att kommunens årsredovisning skulle vara en annonsbeställning av alliansen fick det mig att tänka på två gamla talesätt: "Surt sa räven" och att "tala ur skägget".
Att kommunens resultat för 2008 blev så bra går inte bara att hänvisa till Alliansen, det är så klart ett lagarbete. Lika självklart är det att en årsredovisning visar resultatet av den förda politiken, har det gått bra så är det många gröna ringar som visar detta.
Om han menade allvar kan man kräva konkreta exempel och inte mumlande antydningar.
Att inte ens kunna bjuda på erkänsla för ett bevisligen väl genomfört år visar prov på en politisk snålhet som inte ger vare sig tillit eller förtroende.