Pressfrihet med olika bottnar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så gott som året runt, varje vecka, firas någon dag av någon sort för något lovvärt.
I lördags firades till exempel Pressfrihetens dag världen över.
"Pressfrihetens dag är ett tillfälle att påminna om vilken betydelse den journalistiska kvaliteten har för demokratin och att journalistisk kvalitet bara kan uppnås om journalister ges möjlighet att arbeta under anständiga villkor och med respekt för yrkesrollen".
Så sa Europeiska Journalistfederationens ordförande Arne König i ett upprop om global solidaritet för att motverka hoten mot medierna och den journalistiska kvaliteten.
Och han pratade inte bara om medier i länder med mindre volymprocents demokrati än Sverige, utan om vanliga medier i vanliga europeiska länder.
Hotet mot medierna i Sverige och andra EU-länder handlar inte i första hand om att landets regeringar försöker påverka det som skrivs.
Det handlar mer om att journalistik för medieägarna inte längre handlar om det fria ordet utan journalistik ses numera mest som vilken produkt som helst.
För samtidigt som samhället blir allt mer komplext och det krävs allt mer för att förstå, granska och skildra detta, dras resurserna i de redaktionella budgetarna ner.
Reportrar och fotografer ska dessutom arbeta med flera distributionskanaler samtidigt, det är print, webb, radio, "mobila tjänster" och teve.
I många länder är det dock förenat med direkt livsfara att gå till jobbet om man är journalist.
Eritrea håller till exempel den svenske journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 2416 dagar. Journalistförbundet och flera andra organisationer turas om att uppvakta den eritreanska ambassaden varje vecka för att upprätthålla uppmärksamheten kring Dawit Isaak och andra journalister som sitter fängslade i landet för att ha skrivit regimkritiska artiklar.