LEDARE: Politisk enighet om den stora utsugningen av innerstaden

Häromdagen slank jag med på ett Öppet Hus för inbjudna gäster. Solen flödade. Värmen var kommen. En dixieland-orkester höjde stämningen. Presenter bars fram. Vackra blomsteruppsättningar och paket med röda band.
Alla var där som förväntades vara där. Gotland är inte så stort. Den här gruppen känner varandra. Morsning och handskakning, kramar och kindpussar på både ena och andra sidan. Tal. Flaggor som hissas. Applåder.
Länsstyrelsen och Sida har blivit sambo. Länsstyrelsen + Sida = Sant.
Kanske är det just detta som firas. Eller att personalen får nya och ändamålsenliga lokaler. Eller att man sluppit ut ur innerstaden. Ut på landet, ut till fåglarna.

Strömhopp från innerstaden
Jag har svårt att känna glädje. Nu när det är strömhopp från innerstaden: Länsstyrelsen, Sida, Kommunens förvaltning och Landsarkivet. Är man medveten om vad som händer, egentligen?
Länsstyrelsen kom till Visby innerstad redan på 1600-talet, när Gotland åter blev svenskt. Staten behövde en förlängd arm i provinsen. Ett Residens byggdes vid Strandgatan med vackra barockmålningar av Johan Målare.
Den förste svenske landshövdingen tog plats. Ulfsparre var det ståtliga namnet. Och i landshövdingens närhet slog sig också köpmän ned som stod de nya makthavarna nära.
I ärlighetens namn skall sägas att länsstyrelsen har flyttat ut förr. Under en lång period hade landshövdingen sitt säte på Roma Kungsgård. Men 1822 var man åter hemma på Strandgatan i ett nytt residens.
Det sägs att man sparar runt en miljon i lägre lokalkostnader. En liten droppe i en stor budget. Visst det är pengar också. Men någon konsekvensutredning lär inte vara gjord. Så frågan är hur mycket som blir kvar av miljonen. Och hur drabbas världsarvsstaden?
Samma sak med kommunens utflyttning. Ingen konsekvensutredning. Det har man inte vågat göra. Det gamla kasernområdet på P18 lockar för mycket. Mera ändamålsenliga lokaler sägs det och förvaltningen bättre samlad. Men konsekvenserna för den Världsarvsstad som kommunen är satt att ta ansvar för, vill man inte se.
När sedan Landsarkivet flyttar ut på en ödslig åker, ja då känns det nästan osannolikt, som en ond dröm.

Påverkar världsarvet!
Länsstyrelsen, Kommunen och Landsarkivet. Självklara livgivande organ i stadens pulserande kropp. Så opereras dom brutalt bort. Självklart påverkas samhällskroppen. Liksom Världsarvsstaden så som den vann inträde på UNESCO:s prestigefulla lista.
Låt vara att det är den gamla bebyggelsen, kyrkoruinerna och stadsmuren som är det primära. Ett skelett, men där också de mjuka organen krävs för att staden skall bli fullkomnad också som Världsarv. I handlingsprogrammet för Världsarvsstaden, beslutat den 15 december 2003, lyfts mångfalden av verksamheter fram, samt: "Betydelsen av de arbetsplatser som finns i innerstan får inte underskattas. Tillsammans med besöksnäringen bidrar de till folklivet och utgör en del av underlaget för handel, service och restauranger."

Struntar i sitt eget beslut
Uppenbarligen struntar kommunen i sitt eget beslut. Kanske kommer UNESCO nu att ta sig en funderare på Världsarvsstadens status.
Det har rått en osannolik politisk enighet om denna utsugning av Visby innerstad. Därmed har debatten uteblivit.
Knappt ett pip har hörts från näringsidkare, intresseföreningar och enskilda medborgare. Men när det föreslås vissa inskränkningar för bilismen blir det ett himla liv. Var finns proportionerna?

Ledare: Politisk enighet om den stora utsugningen av innerstaden