Politisera inte AP-fonderna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Taktiskt går regeringens beslut att förstå. Mångmiljonrullningen till ett fåtal uppblåsta börslejon har fått folk att ryta till. Staten är genom pensionsmedlen i AP-fonderna storägare på börsen och nu är det stämmotider då ersättningar till bolagsledningarna kommer upp på bordet. Genom att låta barsk och peka med hela handen kan regeringen visa att den förstår den folkliga vreden mot utsvävningarna och gör något.
Ironiskt nog blir den praktiska följden att AP-fonderna snarare håller tyst än tar ton. Innan de kan agera mot bonusar måste fonderna arbeta in de nya riktlinjerna i sina ägarpolicys. Det går inte in en handvändning. "Vi har funderingar på vad uppdragsgivaren egentligen har menat, det kan behövas klargöranden", säger Första AP-fondens informationschef Nadine Viel Lamare i Dagens Industri på fredagen. Hon är knappast ensam om den bedömningen.
Oppositionspartierna är för en gångs skull jätteglada över något regeringen gjort. De har redan börjat skriva en önskelista över andra ställningstaganden och signaler. Överst på den står att ge Vattenfall uppdrag att investera på ett visst sätt, men den lär snabbt fyllas på med andra hjärtefrågor där AP-fonderna kan användas som politiska taktpinnar för att få näringslivet att gå i takt med de politiska stämningarna för stunden.
I detta läge säger statsministern häpnadsväckande nog att det vore olyckligt med en politisering av AP-fondförvaltningen. I sak har han helt rätt. Men varför öppnade i så fall regeringen upp dörrarna på vid gavel för sådan politisering i måndags? Att försöka kalla det för någonting annat ter sig bara som dåliga försök till bortförklaringar.
AP-fondernas förvaltande och inflytande har alltid varit en känslig fråga. Det går tillbaka till striden om löntagarfonderna över makten i företagen. Klokt nog slogs det därför fast i propositionen från 2000 om AP-fonderna att den statliga ägarrollen ska förstås som hög avkastning på de förvaltade medlen. Fonderna ska inte, står det rakt ut, vara närings- eller ekonomiskpolitiska instrument.
Regeringen borde erkänna att den har trampat i klaveret, förklara varför det är viktigt att AP-fonderna inte på något vis används som politiska styrinstrument och dra tillbaka de nya riktlinjerna från i måndags. På sikt skulle de stärka förtroendet för både regeringen och marknadsekonomin. Att Lars Ohly inte längre skulle jubla känns inte som ett alltför högt pris att betala.