Politiken måste ha ett hjärta
Foto: JESSICA GOW
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det får faktiskt regna hela dagen och natten också.
Midsommarafton får såklart vara solig och varm men om jag tvingades välja skulle jag nog ändå välja regn.
Hade det varit för drygt 20 år sedan skulle bilarna packas redan i eftermiddag och styra kosan mot Ljugarn för en tre dagar lång och härlig fest.
Nu när jag är medelålders (hur gick det till?) så kan jag förfasas lite över hur det var. Men då var vi ändå vuxna. Svårare att förstå var det hur avslutningsfesterna för högstadiet i Vamlingbo bygdegård kunde accepteras av vuxenvärlden.
Traktor och vagn var tradition och efter avslutningen på Högbyskolan gick färden i parad till Vamlingbo där tälten restes och festen började utan en enda vuxen, mer än ordningsvakterna som kom till dansen på kvällen.
Och vi var 15 år.
Femton.
Sanktionerad rökning
Det var i och för sig i en tid då man även hade sanktionerad rökning från 13 års ålder i skolvärlden genom de rökrutor som fanns att tillgå för alla som rökte.
Det känns så oerhört avlägset.
Jag blir ledsen på riktigt när jag ser tjejer och killar i den yngre tonåren som röker. Inte av moraliska skäl utan för att det ju är totalt livsfarligt och så himla onödigt.
Jag började själv röka som 13-åring och jag har gjort ganska många dumma saker men det var nog det dummaste av allt. Hittills oöverträffat.
Samtidigt är jag väldigt stolt över att jag lyckades sluta, det beslutet är så mycket lättare att ta när man själv får barn och där ens ord som förälder inte väger så tungt jämfört mot hur man handlar.
Alkoholen svårare att fördöma
Festandet med alkohol är det svårare att fördöma, både inför sig själv och för sina barn.
Här handlar det om att förklara konsekvenser och att en ung och växande kropp inte klarar alkohol på samma sätt som en vuxen.
Ännu värre är att överdriven spritkonsumtion kombinerat med osäkerhet och ett sökande efter sin egen identitet kan leda till vanföreställningar om sig själv som man får dras med resten av livet.
Om sånt måste vi prata mer, både unga och gamla.
Jag sa innan jag började på det här jobbet att jag skulle hålla en låg och neutral profil innan jag blivit varm i kläderna.
Jora, det gick ju bra.
Men jag kom ganska snabbt underfund med att jag funkar ju inte så. Om jag inte är engagerad kan jag inte skriva ärligt och om jag inte kan skriva ärligt och rakt så kan jag inte skriva alls.
Då blir det inte bara neutralt utan platt och uddlöst.
Känsla krävs för att nå fram
Det här är något jag också saknar i politiken och debatten. Mer känsla och passion för det man tror på, inte bara höjda toner över det man INTE tror på.
Därför blev jag så glad när det visades prov på både känsla och passion i fullmäktige i måndags. Så glad att jag skrev en ledare om det, vilket säkert kan kommenteras lite nedlåtande av traditionella proffstyckare.
Men om man ska nå fram till människor, då måste man våga visa var man har sitt hjärta, våga visa sig sårbar som man ju gör när man erkänner att något betyder mer än "att-satser" och vem som "vinner" den politiska striden.
Det är framtidens melodi för det politiska engagemanget.