Pirater till havs angår även Sverige
Foto: Sergeant Johan Lundahl / Combat Camera
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Flera faktorer samverkar till att göra vattnet utanför Somalias kust till ett av de pirattätaste i världen. För det första har landets centralmakt fallit sönder på grund av ett långvarigt inbördeskrig. Klanvälde, stridigheter och rivalitet gör att nöden är stor bland vanliga människor. För det andra har utländska fiskefartyg länge utnyttjat laglösheten i Somalia för illegalt fiske, vilket ryckt undan försörjningen för många fiskare. För det tredje passerar mängder av handelsfartyg området till och från Suezkanalen. En frestelse som många inte kan låta bli.
Fiskare har växlat över till den betydligt mer inkomstbringande piratverksamheten tillsammans med beväpnade milismän och tekniska experter som kan använda avancerad navigerings- och spårningsutrustning. Deras tillvägagångssätt är enkelt. Med kännedom om vattnen och våghalsighet kapar piraterna besättningar och last och begär stora lösensummor. Verksamheten drar in mångmiljonsummor i dollar och skapar problem för världshandeln.
Ska då svenska marinen verkligen jaga somaliska pirater? Frågan bör ställas när försvaret är trängt och dras med besparingar, nu senast stålbadet för alla stödverksamheter som regeringens utredare Marie Hafström presenterade på fredagen. Men besparingarna görs för att öka den operativa förmågan och Sverige som ett litet och öppet land har tveklöst ett intresse av att värna handelsvägar. Nyttan av att delta i en EU-ledd och FN-sanktionerad operation som ska säkra farvattnen för den civila sjöfarten är därför inte så långsökt som det i förstone kan verka.
EU-insatsen är inte den enda i området. Örlogsfartyg från USA, Ryssland, Indien, Kina och flera andra länder finns på plats. Det har fått en del biståndsorganisationer att fnysa åt att det går an att skydda ekonomiska intressen, men att kaoset i Somalia inte möter samma resoluta internationella uppslutning. Det ligger mycket i det, men den insats som Sverige deltar i har som huvuduppgift att se till att FN-organet World Food Programs hjälpsändningar till Somalia kommer fram. Många är helt beroende av dem.
Frågan är bara vad som händer om fartygskapningarna upphör? Det räcker inte att krigsfartyg stoppar räderna på sjön om verksamheten flyttar till landbacken istället. Lösningen på piratproblemet är därför sammanflätat med lösningen på anarkin i Somalia. Omvärldens lärdom borde vara att det inte går att ta lätt på en stat som kollapsar. För eller senare gör sig problemen påminda. Men finns uthålligheten att göra något åt det?