Pensionssystemet behöver inte lagas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Regeringen ska fatta beslutet om att mildra effekterna under 2010 under ett sammanträde i början av juni, men den kan knappast räkna med något jubel. En effekt av den mjukare inbromsningen är att det i gengäld tar längre tid innan pensionerna räknas upp igen, vilket pensionärsorganisationerna varit snabba att påpeka. Husmark Pehrsson beskrev själv handlingsalternativen målande tidigare i våras: "Antingen tar man den beska medicinen i ett svep eller som en tesked om dagen".
Det finns fler skäl att inte jubla åt teskedsmodellen. För det första kan man ifrågasätta om beslutsunderlaget är tillräckligt bra. Försäkringskassan fick snabbutreda frågan och många remissinstanser ställer sig kritiska till den nya beräkningsgrundens konsekvenser. För det andra finns det en risk att pensionssystemets kritiker får vatten på sin kvarn när partierna bakom uppgörelsen är så snabba med att peta i en fullt fungerande konstruktion. Härom veckan höll riksdagen på begäran av vänsterpartiet en aktuell debatt om "bristerna i pensionssystemet".
I själva verket behöver partierna som försvarar pensionssystemet vara tydligare med att berätta hur bra det faktiskt är. En del försök gjordes i den nämnda riksdagsdebatten, men det räcker inte. Partierna borde oftare understryka att det är ett system robust nog att klara både goda och dåliga tider och dessutom en åldrande befolkning. Många länder i vår närhet kastar avundsjuka blickar på detta styrkebevis för svensk politik. När situationen i jämförbara länder beskrivs som kedjebrev och nallande ur barnens och barnbarnens spargrisar kan Sveriges pensionärer och politiker i detta avseende se framtiden an med ro.
Så borde det i alla fall vara, kan man tycka. De senaste åren har systemet varit mycket gynnsamt för pensionärerna. Bara i år räknas pensionerna upp med 4,5 procent. Det system som vänsterpartiet nostalgiskt blickar tillbaka på var inte bara ekonomiskt ohållbart för staten och därmed opålitligt, det hade varit privatekonomiskt mindre gynnsamt för pensionärerna också.
En förklaring till det utbredda missnöjet med att pensionerna sänks på grund av de bistra tiderna ligger i föreställningen att det skulle vara frågan om ytterligare en försämring ovanpå den "pensionärsskatt" som regeringen infört. Socialdemokraterna gör sig till stolt fanbärare av den felsynen.
I själva verket finns det ingen pensionärsskatt utan ett jobbskatteavdrag vilket är något helt annat. Det är till för att stimulera arbete och tillväxt och eftersom pensionerna är kopplade till inkomstutvecklingen istället för som förr till prisutvecklingen är det något som pensionärerna borde vara glada över. Det budskapet borde regeringen bli bättre på att förmedla, istället för att ängsligt prata om att se över om det finns behov av att kompensera pensionärer i höst.