LEDARE: Pärmar och fridfulla kyrkogårdar

Ibland händer det att jag tar en promenad på någon kyrkogård. Det är stilla och fridsamt och man kan fundera över en del saker som sätter fantasin i rörelse. Till exempel detta med alla olika titlar på gravstenarna. Vem var gjutare NN, var bodde han och hur såg hans liv ut. Eller fiskare AC eller lantbrukare BK?
Man kan också fascineras över den yrkesstolthet som fanns bland forna tiders hantverkare. Om detta vittnar alla mästartitlar, såsom skräddar-, skomakar-, frisör och källaremästare. Däremot har jag inte hittat någon titel på de avlidnas hustrur.
Via titlarna kan man se spåren av exempelvis den gotländska järnvägsperioden. Här finns lokförare, eldare, banmästare och trafikchefer och på dessa gravstenar finns ofta arbetsgivarens järnvägsemblem. Den omgivande sjön finns också närvarande genom alla sina olika yrkesgrupper. Det är båtsmän, sjömän, ångbåtsbefälhavare, sjökaptener, styrmän, lotsar, fyrmästare och maskinister.
Kyrkogårdarna är ett verkligt kulturarv och en spegel över olika tidsepoker. Vad som är synd är att det på stadskyrkogårdarnas gravstenar aldrig anges någon adress i form av stadsdel, medan det på sockenkyrkogårdarna nästan alltid står gårds- eller fastighetsnamn.

Rostfria diskar
Allting var inte bättre förr, även om det ibland är lätt att tycka det och drömma sig bort i nostalgins värld. För ett tag sedan drabbades jag av en sådan dröm och det handlade om bilfirmornas reservdelsförsäljning. Denna hantering sker numera helt datoriserat och några lager att tala om finns inte hos de enskilda bilföretagen.
Huvuddelen av dagens storlager är nämligen dels placerade på någon central plats i Europa och dels på långtradare och flyg på väg till kunderna.
Det är kanske bra, men nog kan man som sagt ibland drömma sig tillbaka till den gamla tidens reservdelshanmtering. Då var det lager på varje firma, en klassisk reservdelsdisk med rostfri skiva och alla artikelnummer samlade i slitna stålpärmar.
Tjong, sa det när pärmen smälldes upp på den rostfria disken och sedan var det ett evigt bläddrande innan den aktuella resservdelen kom fram. Det eviga bläddrandet har idag ersatts av ett evigt knappande på datorns tangentbord, så tidsåtgången känns oftast som plus minus noll. En sak som dock inte förändrats med åren är att kunden alltid vördsamt får vänta till personalen bakom disken får lust att titta upp och ställa frågan: "Kan jag hjälpa dig med något?".
Trevlig helg!

Ledare: Pärmar och fridfulla kyrkogårdar