På väg mot en bättre fungerande union
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Doften av brända mandlar från ett gatustånd bladades med ett osande budskap från en överraskande liten klunga sverigedemokrater på Mynttorget under torsdagsförmiddagen. Ledda av partiledaren Jimmie Åkesson tog de till orda i en protest mot EU:s Lissabonfördrag: "en ödesdag för Sverige", "vår självständighet är hotad" och "spiken i kistan för suveräniteten".
Om en armada krigsfartyg hade varit i färd med att belägra Stockholms inlopp hade det inte kunnat låta mer oroande ur torgmöteshögtalarna. Budskapet riktades mot ledamöterna i riksdagshuset ett stenkast bort där debatten om EU:s nya fördrag skulle till att börja. Samtidigt stod en klunga huttrande vänsterpartister på en annan del av Mynttorget med plakat som löd "Rädda den svenska modellen". De blev inte särskilt glada när även sverigedemokraterna började prata om EU som "ett hot mot den svenska modellen".
Men vänsterpartiet står där med Sverigedemokraternas sällskap vare sig de vill eller inte. Båda partier ser utifrån sina skilda utgångspunkter en poäng i att spela maximalt på den oro som finns i samhället för att den svenska modellen på arbetsmarknaden hotas av EU. Men den frågan har faktiskt väldigt lite med det nya fördraget att göra. Lissabonfördraget handlar om framtida bättre och tydligare spelregler för samarbetet i unionen, inte om framtiden för svenska löner och kollektivavtal. Bara för att det senare är en aktuell EU-fråga betyder det inte att den utgör ett skäl för att säga nej till ett avgörande om fördraget.
Men tyvärr är det ofta så med den svenska debatten om Europa. Någon ser ett problem som växer till ett hot och tappar alla proportioner. Inte undra på att Sverigedemokraterna hoppas på att få ett genombrott i Europaparlamentsvalet i sommar. Förhoppningsvis får de fortsätta att drömma om det. Det vore tragiskt om EU-negativism skulle kanaliseras den vägen nu när miljöpartiet lämnat det reflexmässiga unions-trotset bakom sig. Ja eller nej till EU var en fråga som avgjordes för fjorton år sedan.
Vad som behövs i Sverige är varken inskränkt nationalism eller mer rumsren beröringsskräck för samarbete i Europa, utan en stark uppbackning av unionen eftersom EU är en förlängning av svensk politik lika mycket som tvärtom. Många riksdagsledamöter gick upp i talarstolen under torsdagens Lissabondebatt och talade sig varma för Europasamarbetet och behovet av att komma vidare med Lissabonfördraget. Men det är inte bara när EU står på dagordningen i riksdagens plenisal som sådana tal behövs, utan varje dag och i vardagen. Annars kommer den platsen att tas upp av Sverigedemokraterna och andra kverulanter som ser EU som ett hot istället för en möjlighet.