Överlycklig, förbannad och förvånad

Gotland2019-11-23 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

C-DEBATT

Livet som riksdagsledamot för Gotland är omväxlande, med starka känslor åt alla håll. Denna vecka har jag varit både överlycklig, förbannad och förvånad. 

I onsdags var jag glad eftersom vi då tog beslutet i riksdagen om ett förändrat upplägg för kostnadsutjämning mellan kommunerna. 

Det är till cirka 60 procent en uppdatering av underlagsdata, vilket konstigt nog inte görs löpande. Utöver det så har två faktorer fått ökad tyngd, dels gleshetsfaktorn, dels sociala förutsättningar. Därmed ökar utjämningen genom att mera pengar går från kommuner med stor tillväxt till de kommuner som har en svagare utveckling. 

För Region Gotland gör detta beslut att det nu tillförs cirka 92 nya miljoner årligen. Vi får tillskotten till regiondelen, medan vi förlorar lite till kommundelen med det nya förslaget. 

Dessa pengar kommer framför allt behövas till att finansiera öns sjukvård framöver. Jag och Hanna Westerén har jobbat hårt för att landa hem beslutet, därför skålade vi efteråt i alkoholfri champagne. En skål värd 92 miljoner kronor!

Arbetet går nu vidare med att försöka få till en speciell ö-faktor till Gotlands sjukvård. Kombinationen av att vara en extremt liten region och ö-läget är nämligen inte alls med i kostnadsutjämningssystemet i dag. Det blir nästa fight att ta, vi har en plan för hur det jobbet ska genomföras.

I torsdags var jag istället riktigt arg. Det eftersom jag fick svar på min skriftliga fråga från energiministern Anders Ygeman angående Gotlands elförsörjning. 

Trots tydligt löfte under Almedalsveckan så backade han nu istället och signalerar ett väldigt stort ointresse att lösa frågan. Hela svaret andas bara en stor ovilja att ta tag i frågan. 

Det trots att elförsörjningen är väldigt svajig, trots att Cementa radikalt måste minska sina koldioxidutsläpp vilket kräver väsentligt mera el och trots att klimatkrisen är ett faktum. I det läget väljer energiministern att stoppa huvudet i sanden istället för att ta tag i frågan, obegripligt!  

Under måndagens regionfullmäktige satt jag mest förvånad. Gruppledare efter gruppledare gick upp och höll 15 minuters inlägg. Vem tror de orkar lyssna på en monolog i 15 minuter? 

Förstår också att den rödgrönrosa minoriteten kommer att hugga konstant under denna mandatperiod när ekonomin måste anpassas efter verkligheten. 

Det kommer bli en väldigt besvärlig omställning att hitta vägar där verksamheten anpassas efter befintligt utrymme. Avgörande är att också skapa en buffert för oförutsedda händelser. 

Vid senaste uppdateringen av skatteprognoserna tappade regionen 45 miljoner på grund av den avmattande konjunkturen, det gör behovet av en buffert övertydligt. 

I november har vi fyra årsdagar i familjen. Det försöker vi att fira stort. Allt för att lysa upp denna höstgråa, regniga och mörka månad. Men hoppet lever, snart kommer snön och då blir det ljust igen och vi kan åka skidor. Längtar!