Orolig men inte bråkig
Riksdagsledamoten Rolf K Nilsson (m) vill slå vakt om politikerrollen.
Foto: Bengt Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Å ena sidan vill han slå vakt om partierna, å andra sidan tror han att partierna spelat ut sin roll. Men mest lyfter han fram hur viktiga partierna är och att de måste få fler medlemmar, så de blir mer representativa.
Jag förstår att Rolf K Nilsson känner sig obekväm i sin roll som gotländsk riksdagsledamot, när hans parti, moderaterna, regerar tillsammans med de andra borgerliga partierna. Koalitionen tvingar Rolf K Nilsson att strängt följa partipiskan och inte vara någon bråkig riksdagsledamot.
Han tvangs till och med ändra i en debattartikel om försvaret, för att hans partiledning krävde rättning i leden. Det är klart att Rolf K Nilsson blir frustrerad när han upptäcker att han inte alls kan var bråkig, utan är en maktlös knapptryckare för vad hans partikamrater i regeringskansliet har kommit överens med de andra borgerliga partierna.
Tveklöst tar Rolf K Nilsson upp några viktiga aspekter på den svenska demokratin. Partiernas roll har förändrats. Jag tror de flesta målar en överdrivet vacker bild av partiernas vitalitet förr, jämfört med hur det är idag. Även om många partier hade fler medlemmar förr, så betydde det inte att fler kunde påverka mer. Även då fanns starka män och några få kvinnor, som styrde partierna. För socialdemokraterna var det nödvändigt att hålla ihop disciplinerat för att få makten att förändra. Jag håller fullständigt med Rolf K Nilsson i att partierna behövs för att skola politiker och mejsla fram och testa idéer. Partierna ska driva sina hjärtefrågor för att få majoritet för dem i val eller tillsammans med andra partier.
Dagens alla politiska rådgivare, som finns i regeringskanslierna är på gott och ont. Många gånger väldigt unga och från vardagslivets kamp oerfarna broiler har fått alltför stor makt. Å andra sedan har många av dem skolats och blivit ministrar med stor framgång både för partiet och landet. Olof Palme började som politisk rådgivare åt Tage Erlander.
De politiska partierna är grundstommen i den svenska demokratin. Vi ska inte avveckla partierna. I stället måste allt göras för att modernisera dem. Så de blir diskussionsklubbar och påverkanspartier, samtidigt som de skolar fram nya moderna politiker. Att vara aktiv i ett parti är något av det finaste man kan göra. Om alla tycker så, har partierna en framtid.