Orättvist men inte enkelt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det inser man när man ser skyltar från lördagens demonstration där någon frågar sig "Vem vågar skaffa barn på Gotland?".
Hujedamej.
En klantig hantering av besparingarna inom skola och barnomsorg har resulterat i stora protester och oppositionen har tacksamt gjort det hela till ett politiskt slagträ där man snyftande talar om barn som "parkeras" och "förvaras" i gotländsk barnomsorg.
Jag vill verkligen försöka förstå hur en ökning av barngrupper från 5,53 till 5,79 barn per vuxen kan innebära en sådan stor försämring att det förvandlar den gotländska förskolan från att ha högsta betyg i alla undersökningar till att bli en plats för förvaring och en verksamhet som beskrivs som "katastrof" av personalen.
Hur kan förskolan på Gotland vara så dålig när personaltätheten är större än i många andra kommuner? Hur går det ihop?
Jag tycker också att det är orättvist att det är barnskötarna som drabbas men besparingarna görs inte för kul, känner man ansvar för kommunens ekonomi kan man inte låtsas att det går att undanta vissa verksamheter eller yrkesgrupper. Lika lite som man kan låtsas att barnantalet stadigt minskar.
Visst skulle man kunna likställa förskollärarna och barnskötarna när det gäller varsel, då de i mångt och mycket utför samma arbete, men hur rättvist skulle det vara?
Frågan är inte enkel och bör därför inte heller utmålas som detta.
Föräldrarna bakom Föräldraupproret gjorde klart från början att de ville medverka till att hitta andra lösningar på besparingarna än att försämra för barnen. De bjöd in till dialog och erbjöd sig att hjälpa till.
Något som verkar behövas inom barn- och utbildningsområdet och det är inte utan att man hoppas att verksamheten inte sköts riktigt så oproffsigt som det verkar utifrån.
Något politiskt beslut om intagningsstopp i förskolan har aldrig fattats i nämnden. Lika lite som det låg ett politiskt beslut bakom initiativet att dra in på mjölk och grönsaker i skolmaten.
Dialog och konsekvensanalyser verkar inte vara så vanligt förekommande mellan förvaltning och nämnd.
Det tycker jag är värt ett litet uppror i sig.