Olika tolkningar av frihet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Håkan Ericsson menar så klart att det socialistiska frihetsbegreppet är det bästa för människorna, jag har full respekt för att avsikterna är de godaste av goda.
(Även om jag inte helt följer med i logiken, vill socialdemokraterna förbjuda tobak och alkohol?).
På ett sätt skrev Håkan Ericsson och jag om samma sak igår, helt ovetande om varandras skriverier (som alltid).
Min övertygelse är att ett samhälle där statens bestämmande är alltför utbrett minskar individernas känsla av ansvar och makt att förändra. Man har blivit van att staten, "samhället", ska ordna allt och man tappar lätt fotfästet när det inte visar sig fungera så.
Den svenska välfärden har ett brett och enigt politiskt stöd. Ingen vill ha det som i USA, lika lite som att vänsteroppositionen vill att vi ska återskapa ett svenskt Sovjet. Vi vill värna vårt svenska system och förbättra det efter hand som tiderna ändras.
Men när välfärdens kostnader eskalerar hamnar man vid ett vägskäl där knäckfrågan är om de olika försäkringarna används på rätt sätt. Ska man kunna ha a-kassa för att täcka upp en deltid trots att man inte är arbetssökande utan är nöjd och glad med sin deltid? Ska man ha sjukpenning fast man skulle kunna arbeta med ett annat jobb än det man för tillfället är anställd för?
Där skiljer sig de olika blockens lösningar åt och det handlar mycket om just tolkningen av frihet. Det som är frihet för den ena kan kännas som instängdhet av den andra.
Det talas ofta om att det inte längre finns några skillnader mellan de olika politiska partierna och jag tycker också att det saknas debatter om grundläggande värderingar och ideologi.
Skillnaderna kan bli väldigt tydliga om man för ner dem till konkreta sakfrågor som om staten ska bestämma vad medborgarna äter eller dricker av fullt tillåtna, men kanske inte nyttiga, födoämnen.