Olika budget utifrån teori och praktik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Oppositionen har nämligen cirka 14 miljoner egna kronor att fördela mellan olika verksamheter.
Dessa hypotetiska miljoner får de genom att med stor sannolikhet föreslå att de beslutade skattesänkningarna med 15 öre för 2009 (och 20 öre för 2010), som ligger som en av grundförutsättningarna i budgeten, ska strykas.
Det är varken konstigt eller ifrågasatt eftersom oppositionen inte förespråkar några skattesänkningar överhuvudtaget.
Men om gotlänningarna nu har bestämt att det är den borgerliga alliansens politik som ska gälla så är det den som gäller tills medborgarna bestämt något annat.
Allt annat vore mycket, mycket konstigt.
För i demokratiska val har gotlänningarna sagt att: ja, vi tycker att skatten borde sänkas.
Hur det kommer att se ut efter nästa val vet ingen men för tillfället har kommunledningen att förvalta det uppdrag som gavs i valet 2006.
Eva Nypelius antydde redan i går på den här sidan att det blir en mycket återhållsam budget. Det finns inga utrymmen för några utsvävningar och det beror inte på vare sig denna eller den förra skattesänkningen.
Den stora boven i dramat är känd och den heter minskande skatteunderlag. Vi tappar 60 miljoner kronor för att befolkningen minskar vilket påverkar såväl skatteintäkterna som de statliga tillskotten genom utjämningsbidraget.
Detta visar på ett mycket tydligt sätt att befolkningsfrågan är den allra viktigaste att arbeta med och för att lyckas krävs samarbete och samsyn om att det är en högst prioriterad fråga.
Och här går undersökningar och verklighet isär.
I Sveriges kommuner och landstings undersökning i februari, sa åtta av tio svenskar att de var beredda att betala mer i skatt för att få bättre kommunal service.
I verkligheten diskuterar vi problemet med att få fler deltids- och dubbelboende att skriva sig här och inte i den andra hemkommunen med lägre kommunalskatt.
Frågan är vilken grund man ska fatta de politiska besluten från: hypotetiska undersökningar eller den krassa verkligheten?