Nya folksjukdomen matångest
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Matångesten har potential att bli nästa stora folksjukdom. Vem mäktar egentligen med alla avvägningar? Maten ska vara bra för miljön, bra för moralen och bra för hälsan. Dessutom ska den förstås smaka bra. Jag ser framför mig hur rådvilla konsumenter svimmar framför kyldisken i mataffärerna. Miljö- och hälsolarm avlöser varandra hela tiden. Hjärnan klarar inte alla motstridiga signaler. Till slut blir resultatet en enda stor kortslutning.
Hetsjakt
Visst raljerar jag. Men mat är på så blodigt allvar att det är svårt att låta bli. Vad vi än stoppar i oss är det ju någon som har åsikter. Maten tar fram våra sämsta sidor. Det är många som ser sig som särskilt utvalda att bestämma över svenska folkets middagsvanor. Mest utsatta är människor som råkar väga ett par kilo för mycket. När som helst kan folkhälsans självutnämnda väktare slå till. Det gränsar till hetsjakt. Någonstans på vägen glöms bort att alla vuxna har rätt att göra egna val. Det är inte fritt fram att hur som helst lägga sig i hur andra människor lever sina liv.
Straffskatt på socker och fett diskuteras för fullt. Till och med krav på förbud för överviktiga att använda hissar har dykt upp i hälsoextremismens kölvatten. Uppenbarligen finns det inga gränser för hur långt man är beredd att gå. Det är inte så lite ironiskt med tanke på hur alkoholliberalismen breder ut sig.
Bekämpningsmedel
Dricka öl, sprit och vin går tydligen bra, trots att det bevisligen är mycket farligare både för hälsan och för samhället.När det gäller miljön kan jag acceptera ett större mått av förmynderi. Men debatten måste breddas.
I sin debattbok "Lurad av laxen" försöker Marit Paulsen vidga perspektiven. Det intressanta med hennes text är att hon utgår från vad som är hållbart inte bara i Sverige utan också i Indien och Kina. Paulsen menar att det ekologiska jordbruket inte kan bära en växande befolkning. "Om vi vill vara solidariska ska vi i stället välja att odla extremt effektivt för att få mat åt alla. Använda den moderna vetenskapliga kunskap vi redan har och satsa allt på att utveckla och lösa de problem som återstår, bland annat att producera effektiva och kortlivade bekämpningsmedel."
Eftersmak
Det är en intressant inställning. Vi kan inte vrida klockan tillbaka. Paulsen konstaterar att den enda framkomliga vägen är att bygga vidare på det storskaliga jordbruket. Det låter rimligt.
Problemet med matdebatten är att många har svårt att skilja stort från smått. Springer alla åt samma håll kan det bli ordentligt tokigt. Även om tanken ursprungligen var god blir eftersmaken besk och bitter.