Norsk lektion i skilda val
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lågt valdeltagande
Skilda valdagar förespråkas också i Sverige, med många goda argument. Det tyngsta är att de lokala frågorna förtjänar att inte skymmas av de rikspolitiska. Den främsta invändningen gäller valdeltagandet. I Norge har det legat på strax under 60 procent i de senaste valen, så även i detta. Kanske måste man gå ett steg till, om skilda valdagar ska vara värt priset i form av lägre valdeltagande, och ha ett flertal olika valdagar för de lokala församlingarna. När alla lokalval ligger samlade på en och samma dag, mitt i en mandatperiod för riksdagen, blir de ändå rikspolitiserade, med stora centrala valkampanjer. Det blir oundvikligen så att de ses också som en större opinionsmätning för sittande regering.
Det i särklass tydligaste resultatet är att Norges vänsterparti, Socialistisk Venstre, gjorde en brakförlust. Partiet halverades från 12,3 procent till 6,1. Partiet ingår i Norges rödgröna trepartiregering, ledd av Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg, och där även det miljöpartiliknande norska Senterpartiet ingår.
I Sverige är vänsterpartiet tvehågset inställt till att ingå i en regering. Å ena sidan reagerar man djupt förnärmat när socialdemokrater talar om ett tvåpartisamarbete med miljöpartiet, som vänsterpartiet bara förväntas förutsättningslöst stödja. Men å andra sidan finns det väldigt många inom vänsterpartiet som ser det som oförenligt med de marxist-leninistiskt revolutionära rötterna att ta regeringsansvar. Denna gruppering får nu, med valvindarna från Norge, vatten på sin kvarn.
Missnöjesparti
Med ett nödrop behöll Høyre ställningarna som Norges näst största parti och som ledande inom den borgerliga oppositionen. En position som i opinionsmätningarna innan valet såg ut att hotas av det högerpopulistiska Fremskrittspartiet. Høyre fick 19,2 procent och Frp 17,6. Tre decennier har det tagit för detta missnöjesparti att bygga denna så pass starka bas att de borgerliga inför nästa Stortingsval om två år får det mycket svårt att hävda ett regeringsalternativ utan Fremskrittspartiet.
Hur ska de borgerliga i Sverige agera för att hindra en liknande utveckling här? Frågan gör sig verkligen påmind när Sverigedemokraterna nu ser ut att ta samma steg i tillväxt och utveckling som dess norska motsvarighet gjorde på 80-talet.
Politiken avgör
Några enkla svar finns inte. Men de borgerliga i Sverige får inte underskatta vikten av att visa regeringsduglighet, nu när de har en unik chans. Flera norska borgerliga regeringar har, liksom de tidigare svenska, präglats av instabilitet och inre spänningar. Röstar på ett missnöjesparti gör man väl antagligen - just - om det finns skäl till missnöje.
Det gäller inte bara frågan om sammanhållning. Givetvis måste också den förda politiken ta i tu med problem som annars kan exploateras av högerpopulistiska krafter. Bekämpa brottslighet, skapa arbetsro i skolan, minska slöseri i den offentliga sektorn, motverka bidragsförsörjning. Men utöver "verkstad" behövs det också snack - lyssna, samtala och bemöta argument i öppen debatt.
Det är inte säkert att det hjälper. Men det är definitivt värt ett försök.