Motorcykelshow och strandskyddet
foto: mikro johansson
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under min uppväxt var Barnens Dag en av årets höjdpunkter och där fanns också alltid William Arne. I ett mindre cirkustält hade han sin stora trätunna uppmonterad och runt denna fanns läktare. När publiken var på plats, startade föreställningen, vilken bestod i att William Arne och hans dotter körde runt på motorcyklar längs de lodrätta träväggarna. Varv efter varv och efter ett tag var vi i publiken helt vimmelkantiga av avgaslukten inne i tältet. Men vad gjorde det, stämningen var på topp.
Det kallar jag motorcykelprestationer. Undrar om det finns någon idag som kan åka 100 varv på lodräta väggar i en trätunna och dessutom år efter år överleva avgasångorna? William Arne avled för några år sedan 92 år gammal!
Globalt
Debatten om strandskyddets tillämpning är ständigt aktuell på Gotland. Därför brukar jag med jämna mellanrum återge en solskenshistoria som inträffade för många år sedan, men alltid är aktuell och tänkvärd. Jag cykelsemestrade för första gången på Gotland med en kompis och det hade blivit dags att slå nattläger. Vi hittade en bra plats, gick upp till ett närbeläget hus och knackade på. En äldre man öppnade och vi frågade om vi fick tälta på hans strand.
Han tittade länge på oss och svarade sedan: "En sak skall ni veta grabbar, stranden är global och öppen för vita, svarta, röda och gula. Sov gott". Det är en replik som man aldrig glömmer och som tål att tänka på när bebyggelsen på många ställen rycker allt närmare strandskvalpet. Kommer de gotländska stränderna i framtiden att vara "globala"?
Reservat
Samma sak är det med alla naturreservat. I början av 90-talet tillbringade familjen ett par fantastiska somrar i husvagn på en enslig Fåröstrand. Att vistas på stranden dygnet runt och uppleva alla skiftningar med gryning, sol, kulingvind, regn, skymning och månsken är oslagbart.
Under en cykelutflykt träffade jag vid en av alla otaliga grindöppningar en mycket vältalig och enligt egen utsago kulturellt intresserad dam söm "ääälskade Fårö tre veckor varje sommar". Hon ondgjorde sig nu över hur man kunde "förstöra" en gammal vacker, väderbiten och vindslipad grå grind genom att laga den med uttjänta blå balsnören. Jag förklarade att för mig symboliserade snörena en levande bygd, för hade det inte funnits aktiv jordbruksverksamhet här så hade det inte heller funnits några uttjänta balsnören.
Tror inte att damen förstod sammanhanget, men jag tänker ofta på händelsen och brukar använda den när skydd, reservat och föreskrifter diskuteras för oklika naturområden. Utan levande verksamhet i bygden hela året, så blir det gärna reservatsliknande och inte alls så trevligt under semesterperioden.
Trevlig helg!