Mötet öga mot öga är oslagbart
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hur lockande och engagerande ämnen man än tar upp så är det inte många som kommer och de som kommer tillhör oftast de medelålders och äldre generationerna.
Det kan tyckas att det inte är något problem, man kan ju inte tvinga folk och om ingen kommer så är väl ingen intresserad helt enkelt.
Men så enkelt är det inte heller.
Det kan handla om frågor som får stort utrymme på insändarsidor och i den allmänna debatten. Frågor som verkligen engagerar en stor del av befolkningen. Men ordnar någon ett möte där sammanhang och bakgrund redovisas och där man har chans att direkt få svar på sina frågor så blir uppslutningen inte densamma.
Köks- och tangentbordspolitikerna kanske inte blir fler men med dagens teknik och lätthet att kommunicera får dessa i jämförelse ett mycket större utrymme i debatten än den som vill prata bakgrund och sammanhang.
Bakgrund och sammanhang har inte heller på långt när samma nyhetsvärde som när någon protesterar och samlar namnlistor mot något.
Båda är dock lika viktiga för att verkligheten ska bli begriplig för gemene man. Både sammanhanget och protesterna behövs.
Vad ska man då göra för att anpassa det demokratiska samtalet till dagens förhållanden?
Att bara kommunicera via mejl och internet gör att vi förlorar det viktiga mötet öga mot öga, möten där frågetecken kan redas ut direkt och där ogrundade rykten aldrig får chans att utveckla vingar och leva vidare till en fullt utvecklad fågel.
Möten där makthavarna direkt kan få kvitto på hur deras beslut och förslag tas emot av allmänheten.
Är det ett problem för demokratin?
Eller är det något vi måste lära oss att leva med och hantera?