Mjölkens långa resa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Dagens stora enheter inom tillverknings- och förädlingsindustrin är koncentrerade till några få platser i Sverige, Europa eller övriga världen.
Resultatet blir att råvaror och färdiga produkter måste transporteras långa sträckor. Det är därför dags att fokusera på centraliseringen och dess problem som en viktig del av klimatförändringen. Nu känns det som klimatdebatten mest handlar om framställning av alternativa bränslen, bränslen som får oss att tro att alla transporter i framtiden kan fortsätta i oförminskad skala.
Målet måste i stället vara att råvaror transporteras så kort sträcka som möjligt innan förädlingen. Detta kan enkelt åskådliggöras med exempelvis tillverkning av ost, där det för att producera ett kilo krävs omkring tio liter mjölk.
Utan att vara vare sig mejerist eller transportledare kan alla inse att ett ton färdig ost kräver mindre energi att frakta än tio ton mjölkråvara. Ändå transporteras idag mjölken mycket långa sträckor för att ostproduktionen är koncentrerad till ett fåtal platser.
Visst, jag är medveten om att ovanstående av många viftas bort som "nostalgiska drömmar om småskalighet". Tyvärr har inte miljön någon prislapp i kronor och ören, men den har däremot en etisk och moralisk prislapp. Som konsumenter kan vi hjälpa till att snabba på utvecklingen genom aktiva val och i möjligaste mån välja närproducerade produkter.