Förvånansvärt många som själva önskade och aktivt bidrog till maktskiftet i höstas verkar reagera så när konsekvenserna nu börjar visa sig.
Hörnlunds (c) förtvivlan
Till dem som öppet luftat sin oro och rentav förtvivlan hör en så framträdande centerpartist som Börje Hörnlund, arbetsmarknadsminister 1991-94, på DN Debatt, eliternas egen insändarsida, den 21 maj.
Att en moderatstyrd regering skulle vrida fördelningspolitiken åt höger tycker man annars inte borde vara så chockartat för en gammal politisk räv av hans kaliber.
Å andra sidan hörde förstås Hörnlund till de centerpartister som trivdes utmärkt med samarbetet med socialdemokraterna i mitten på nittiotalet och belönades bra för sina insatser.
Och om just hans kategori känner sig mindre väl till mods över centerpartiets nyorientering högerut är det kanske inte så underligt. Det är ju en politik som verkar mer inställd på att smila in sig hos den nyrika medelklassen än på att försvara glesbygdens och låginkomsttagares intressen.
Mittenpolitik brukade tidigare vara ett honnörsbegrepp i centerkretsar. Även om det sällan var så klart vad det egentligen stod för, så var det något som i trängda lägen ständigt åberopades.
Olofsson en högerytter
I dag talas det aldrig om mittenpolitik. Under Maud Olofssons ledningar har centern istället blivit borgerlighetens högerytter.
Även om det är en politik som hon ständigt skördar beröm för på DN:s och Svenska Dagbladets högerliberala ledarsidor, så är det nog fler i partiet än Börje Hörnlund som inte riktigt hänger med i svängarna.
Några Åsa-Nissemarxister rymmer dagens center knappast. De är lika sällsynta som socialiseringsivrare inom socialdemokratin och vänsterliberaler inom folkpartiet.
Birgitta Ohlsson är väl det enda namn, som dyker upp om man efterlyster någon framträdande folkpartist, som försökt axla rollen av radikalt borgerligt samvete efter regimskiftet i höstas. Hennes insats är aktningsvärd, men ack så ensam hon är.
Bytte parti
Under de borgerliga regeringsåren 1976-82 fanns det åtminstone några fler. Bonnie Bernström hette en, Per Gahrton var en annan och Carl Tham en tredje.
Och med dem vet vi hur det sedan gick: Gahrton blev ju miljöpartist, Tham socialdemokrat och Bonnie Bernström försvann helt från politiken.
Så visst ska det bli spännande att se var Birgitta Ohlsson också hamnar till slut...