Missnöje leder till (sd)-stöd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I politiken är det särskilt oklokt att använda denna taktik, vilket FRA-hanteringen visade tydliga prov på.
Däremot finns det andra mer raffinerade metoder att fånga motståndarens sympatisörer. Triangulering är ett ord i tiden.
Det innebär, lite slarvigt förklarat, att "stjäla" motståndarens hjärtefrågor och göra dem till sina egna. En numera beprövad metod, först var Bill Clinton, mer närliggande för oss var Reinfeldt och "de nya moderaterna" som ganska otippat blev det parti som la beslag på jobbpolitiken i förra valrörelsen.
Än så länge har ingen tagit upp den fråga som sverigedemokraterna har som sin utgångspunkt. Den misslyckade integrationspolitiken. Det finns ju uppenbarligen bättre lösningar än att sluta ta emot människor som flyr från krig och förtryck.
Ändå har (sd) i en opinionsundersökning gått om såväl centern som kristdemokraterna.
En viktig orsak till detta är förmodligen ett missnöje med de traditionella politiska partiernas sätt att bedriva sin politik.
Här är en stor portion självkritik på sin plats.
Att bedriva opposition är oftast väldigt tacksamt, man kan klaga på alla beslut som tas och behöver inte bevisa något själv. Att man själv inte klarat av att lösa svåra frågor under sin tid vid makten kan döljas genom återkommande attacker på regeringens agerande.
Men det fungerar inte längre att ständigt hävda att de politiska motståndarna vill väljarna ont.
Sådan retorik främjar mer än den lockar.
Till och med sverigedemokraterna tror förmodligen att deras politik är det bästa för Sverige. Det är lika frestande som dumt att hävda att de som stödjer dem i opinionsundersökningar inte har förstått vad de ställer sig bakom.
Att partiet inte har mycket att komma med är något som förhoppningsvis lär visa sig lika snabbt som när deras företrädare Ny demokrati fick lägga korten på bordet efter valet 1991.
Men har vi inte redan lärt oss den läxan?