Miljöparti på hugget
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den genomtänkta, lugna och sakliga analysen som Stefaan De Maecker gjorde under interpellationsdebatten om tekniska nämndens behandling av yttrandet över Ducker-beslutet, var lysande.
Det fanns inga undertoner av partipolitiska poänger i hans dragning och hans upprepade frågor till tekniska nämndens ordförande Kjell Skalberg (c).
En ordförande som hade uppenbara problem att ge raka besked om hur nämndens arbetsutskott hade resonerat kring frågan om vad ett tillstånd skulle betyda för antalet arbetstillfällen på norra Gotland.
Om man bara ser till ansökan och de risker för ingrepp i vatten, skyddade natur- och miljövärden, så finns egentligen ingen annan möjlighet än att förorda ett avslag. I alla fall om man ska följa miljöbalken där försiktighetsprincipen ska gälla.
Å andra sidan är det precis som Eva Nypelius (c), kommunstyrelsens ordförande, sagt många gånger, att ska vi följa Miljöbalken till punkt och pricka kan vi inte tillåta i stort sett nånting. Så mycket skyddade värden finns det på Gotland.
Debatten inför kommunens ställningstagande har dock förts väldigt långt från Miljöbalkens intentioner. Diskussionen har handlat, inte om vi ska ta en risk, utan hur stor denna risk ska vara.
Kan vi godta ett förmodat antagande av expertisen att vattnet kommer att klara sig?
Ja, tycker de flesta politiker som hört konsulternas formuleringar vid sidan om det som har tryckts i rapporten. Det budskap som ges från politiskt håll är att konsulterna sagt en sak öga mot öga, medan skrivningarna i rapporten varit skarpare och givit mindre utrymme för tolkningar i riskbedömningen.
Harriet Lihnell (mp) frågade sig hur den största frågan som tekniska nämnden har haft på sitt bord, kunde överlåtas till fem personer i arbetsutskottet. En fullt berättigad fråga.
Alla som talade vidhöll vilken svår fråga Ducker-frågan är att behandla, men om man ser på frågan som miljöpartiet gör, så är det lätt som en plätt.
Hur vi än gör, och oavsett att det är Miljödomstolen som bestämmer, är vi skyldiga kommande generationer att i detalj dokumentera hur vi tänkte och resonerade ("Lex Norderstrand").