LEDARE: Mer än bara Nord Stream

Jurij Lipatov, ordförande i ryska dumans utskott för energifrågor, är bedrövad. I nästa vecka hålls en tvådagarskonferens i S:t Petersburg för att diskutera den rysk-tyska gasledningen Nord Stream. Men ingen av de inbjudna svenska riksdagsledamöterna vill åka dit.
Karin Pilsäter (fp), ordförande i riksdagens näringsutskott, motiverar sitt nej med principiella skäl:
"Prövningen av gasledningen från svensk sida ska ske helt och hållet enligt gällande miljölagstiftning. Det är en prövning enligt lag och därmed inte ett politiskt beslut," förklarade hon i Ekot på torsdagen.
Det är klara, tydliga argument. Det är inte riksdagen som beslutar om gasledningen, riksdagsledamöterna har varken rätt eller anledning att försöka påverka beslutsprocessen.
Men det är en inställning som Lipatov inte verkar förstå. I Ekot föreslog han istället en dialog om planerna:
"Säg vad det är ni behöver så kan vi sedan fortsätta arbeta tillsammans."
Debatten om energi och energisäkerhet har under de senaste åren ofta kretsat kring just Nord Stream. Regeringen har fått en hel del kritik - inte minst från oppositionen - för att den inte har angripit gasledningen som ett säkerhetspolitiskt problem, utan hanterar ärendet juridiskt, som en ren miljöfråga.
Oron är på ett sätt förståelig; det går inte att bortse från att det uppstår säkerhetsproblem ifall Sverige får ett strategiskt ryskt intresse nära inpå kusten.
Kruxet är att regeringen har ett ansvar att pröva Nord Streams ansökan som tillståndsmyndighet, enligt de lagar som Sverige har förbundit sig till. Och det gör det svårt för enskilda statsråd att uttala sig, vare sig positivt eller negativt. Om regeringen först skulle kritisera Nord Stream-projektet i skarpa ordalag och därefter säga nej till planerna vore det en möjlig grund för överklagande.
Under ett seminarium som Folk och Försvar anordnade på torsdagen påminde talare som Marian Radetzky, professor i nationalekonomi, och den före detta översten Bo Pellnäs om vikten av att vidga perspektiven.
Det finns en fara i att man ensidigt fokuserar på gasledningen och dess möjliga konsekvenser för Sverige, när problemet i grunden är hela Europas beroende av fossila bränslen. Även om gasledningen skulle stoppas så beräknas importen av rysk olja och gas att öka kraftigt inom de närmaste årtiondena.
Den ryske premiärministern Vladimir Putin har tidigare sagt att om Europa fortsätter att krångla med reglerna kring Nord Stream, då kommer gasen att transporteras via tankfartyg istället. Helt oavsett vad som sker med Nord Streams ansökan kan alltså länderna kring Östersjön förvänta sig en utökad rysk närvaro. Ett nej kan möjligen minska problemen - men inte trolla bort dem.
Den rimliga slutsatsen är att länder som Sverige bygger ut kärnkraften och ser till att få ett energiöverskott som kan säljas till exempelvis Baltikum. Det vore illa om Socialdemokraternas samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle sätta hinder i vägen för en sådan utveckling. Det räcker inte att vara motståndare till Nord Stream - det är ingen snabb lösning på vare sig miljöproblemen eller säkerhetspolitiken.

Ledare: Mer än bara Nord Stream