Medlen leder inte till målet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Med tiden utökades kortet till Visby vilket har lett till både kritik och konflikt med andra passagerare. En liten klick ungdomar, främst i Visby, har misskött sig på bussarna och ibland har bussarna blivit fyllda med gratisåkande ungdomar så att betalande passagerare haft svårt att få plats.
Men att man nu drar in på kortet har förstås sin förklaring i det ekonomiska läget för Gotlands kommun.
De reaktioner som förändringen hittills har lett till visar också att syftet med satsningen, att vänja ungdomar att åka kollektivt från unga år, inte har uppnåtts. De som uttalat sig i protesterna menar att ungdomars rörlighet och sociala liv kommer att försämras.
Det man har vant sig vid är alltså inte att åka buss utan att det ska vara gratis att åka buss. Måste man betala avstår man hellre.
I Visby är heller inte avstånden längre än att man kan ta sig till fots eller med cykel.
I måndags på fullmäktige visade kommunalrådet Lars Thomsson ett diagram där det tydligt syntes att tillgången på kollektivtrafik inte påverkar gotlänningarnas åkande. Den förra majoriteten satsade åtta miljoner kronor på en utbyggd kollektivtrafik för tre år sedan. Ett vanligt krav från allmänheten är också att politikerna ska satsa mer pengar på en utbyggd kollektivtrafik. Tyvärr ledde de åtta miljonerna inte till någon synbar förändring i antalet resenärer.
Gotlänningarna har aldrig haft någon vana att åka buss, man tar bilen. Vi är fortfarande sämst i landet på att åka kollektivt och det beror bevisligen inte bara på dålig tillgänglighet.
I dag går det dagligen 21 turer från Sudret till Visby och lika många åt andra hållet. Lika många turer per dag går till och från norra Gotland.
Det kan inte kallas dålig tillgänglighet. Däremot är det ganska dyrt att åka och det är väl där problemet ligger och den berömda moment 22-situationen träder in. Det är dyrt för att för få åker och att så få åker beror på att det är för dyrt.
För övrigt anser jag att det skulle sett snyggt ut om någon i moderpartierna i oppositionen hade informerat ungdomsförbunden om att skolskjutsarna och Bussiga kortet inte är samma sak.