Lite mera show i Stånga?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gutarnas olympiad som det också kallas var förut två dagars folkfest med dans varje kväll och en marknadsplats full med försäljare och traditionella marknadsstånd.
I dag är Stångaspelen mest en samlingsplats för varpkastare och pärkspelare. De är i och för sig många, förmodligen fler än publiken.
Men vad är det som gör att det som för 20-30 år var en självklar folkfest i dag är ett ganska anonymt evenemang?
Är det något i vår livsstil som ändrat även detta beteende?
I år firar Gotlands Idrottsförbund 100-årsjubileum (grattis!) och Stångaspelen som är ett av medlemsförbundens, Föreningen Gunisk idrott, flaggskepp marknadsförs med samma annons som använts om inte alla hundra åren så, så länge jag kan minnas.
Det är lite symboliskt för den gutniska idrotten i stort.
När det gäller just Stångaspelen kan man inte heller gärna klaga på det redaktionella stödet. Lokalpressen publicerar såväl startlistor som resultat i alla pärk- och varpaklasser och gör stort uppslagna reportage från spelens alla dagar.
Varpasporten har länge kämpat mot ett vikande engagemang, trots att det inom sporten finns många beundransvärda eldsjälar som arbetar för att föra vidare sporten till yngre generationer.
Pärken behöver än så länge inte kämpa på samma sätt, antalet pärkspelare är större än någonsin, 1 421, och man har svårt att få in alla matcher på befintliga planer i Stånga.
Kanske lockar pärken mer för att den är begränsad till ett par tävlingar om året? Det är också en idrott med mer fart och fläkt än den långsamma och eftertänksamma fokuseringen vid varpkastning.
Är det då viktigt att med konstgjord andning bevara något som annars skulle försvinna?
Nja, kanske inte.
Man kan ju knappast tvinga folk att kasta varpa om de inte vill.
Men man kan ju i alla fall försöka att modernisera så gott det går, den som besöker en varpatävling för första gången blir nog inte direkt charmad av att se en plan med människor som går fram och tillbaka mellan två pinnar, utan att det finns någon förklaring.
Jag tror inte att det går att återuppliva Stånga-spelen till den folkfest det en gång var. Men med lite mer (och bättre) marknadsföring och mer uppvisningar av till exempel pärk och varpa under mer publikvänliga former skulle man i alla fall ha en chans.
Lite mer show helt enkelt.