Långt kvar till ett samspelt lag
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var en gång en följetong som hette borgerlig splittring. Partierna var för det mesta i opposition, oeniga om mycket förutom att de ville regera och dåliga på att dölja sprickorna. Socialdemokraterna kunde sitta i Rosenbad eller på Harpsund och påpeka detta enkla faktum. De viftade med sitt långa regeringsinnehav som kvitto på att de stod för ordning och reda.
Det är lätt att glömma bort hur avgörande det är att alliansen gjort upp med det här arvet. När sammanhållning eller ordning och reda förs på tal i dag är det mest pluspoäng för de borgerliga partierna samtidigt som socialdemokraterna och det rödgröna sällskapet framstår i mindre fördelaktig dager.
Skiftet på spelplanen är nu så självklart att de borgerliga partistrategerna tydligen gör bedömningen att det går att sticka ut hakan inför valåret utan att sätta enigheten på prov. De partipolitiska markeringarna är tydliga och går utmed linjerna för arbetsfördelningen inom alliansen. Förhandlingarna lär bli tuffa bakom kulisserna. Men oppositionen får svårt att slå mynt av det. Den har mycket kvar att prata ihop sig om innan den blir ett samspelt lag.
Samtidigt som splittringen bytt planhalva har betydelsen av ledarskap i politiken blivit viktigare. Förvaltandet av det dagliga statliga maskineriet må de flesta klara av, men om samhället hamnar i gungning av någon anledning, då sätts ledarskapskvaliteterna på prov. Finanskrisen har visat att regeringen klarat pressen, förmått att hålla huvudet kallt och prioritera, samtidigt som oppositionspartierna tävlat om vem som snabbast sagt sig vilja trycka på alla knappar samtidigt.
Alliansens landvinningar i det politiska landskapet måste förvaltas väl inför valåret. På det stora hela taget ser det ut att gå bra, men partierna måste se upp så att de inte drabbas av valfeber. Det gäller inte minst i fråga om vilka utfästelser som ges till kommunsektorn, det som ser ut att bli den stora utrymmesfrågan i höstbudgeten.
Att det blir ytterligare förstärkningar till kommunsektorn är nästan säkert. Centerpartiets motstånd på den punkten väger lätt mot de övrigas önskningar. Men sådana tillfälliga stimulanser får inte ta för mycket utrymme från sådant som kan förbättra arbetsmarknaden och ge skjuts åt den stagnerande ekonomin även på sikt.
Faktum är att regeringen genom redan beslutade miljardförstärkningar, minskade kommunala kostnader tack vare fler i arbete och sjunkande ohälsotal samt skattelättnader har gett kommunerna betydande hjälp. Det är något som alliansen borde ha varit bättre på att tala om. Hade regeringen klarat av att kommunicera det skulle budgetförhandlingarna kunnat börja från ett annat utgångsläge.
Men än så länge är spelplanen inte så mycket förändrad i politiken att satsningar som ger varaktigt gott resultat även på lite längre sikt smäller högre än mer bidrag här och nu. För att nå dithän behöver alliansen sitta kvar vid makten ytterligare någon mandatperiod.