Läglighet är ibland det bästa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När Gotlands kommun (och andra) ska sälja en fastighet får de inte gynna enskilda eller företag utan är bundna till att anta det högsta budet.
Är det inte lite ologiskt?
Östergarns skola såldes till sockenborna som bildade företaget Nygarn och som nu bygger upp ett aktivitetshus med både företag och service (som ni kunde läsa om i gårdagens GT).
Vore det bättre att sälja till högstbjudande och låta huset bli sommarstuga?
Inte i min värld.
Kritiken mot försäljningen av de kommunala campingplatserna har fått rättmätig kritik, affärerna sköttes alldeles för nonchalant, även om syftet var vällovligt. Kommunala affärer ska ha total transparens i efterhand, varje steg ska kunna kontrolleras.
Men ingen, vare sig revisorer eller andra, har framfört kritik mot resultatet av upphandlingarna, det är tillvägagångssättet och dokumentationen man ifrågasätter. Samt i två fall: Norderstrand och Björkhaga kan det ha förekommit otillbörligt gynnande, i Norderstrand-fallet anser revisorerna att anläggningen skulle konkurrensutsättas i upphandlingen.
Allt detta är befogad kritik och oerhört viktigt att kommunen lär sig läxan av.
Men samtidigt, hur många var alternativen om man ser till resultatet?
(Och nu menar jag sakliga argument och inte den stundtals rent sjukliga aversionen mot allt som Pigge Werkelin gör som en del gotlänningar hyser).
Alla ska ha samma chans, det är en bra och viktig princip, frågan är hur många som drabbades rent faktiskt av kommunens agerande? Inte hypotetiskt utan på riktigt.
Och hur många tycker inte att resultatet i Östergarn blev det bästa möjliga?
Läglighetsaffärer ska inte vara regeln utan undantaget, men att förbjuda smidiga lösningar verkar inte så konstruktivt. a B
En sådan kultur kräver pålästa, objektiva och kunniga politiker och tjänstemän.
Och, framför allt, en klar och tydlig dokumentation så att processen kan granskas.