Kyrkogårdarna är kulturarv och pengarna rinner ur Hallandsåsen
Våra kyrkogårdar är ett stort kulturarv som speglar samhällets olika tidsepoker. foto: fredrik sandberg/scanpix
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man kan också fascineras över den yrkesstolthet som fanns bland forna tiders hantverkare. Om detta vittnar alla mästartitlar, såsom skräddar-, skomakar-, frisör och källaremästare. Däremot har jag inte hittat någon titel på de avlidnas hustrur.
Via titlarna kan man se spåren av exempelvis den gotländska järnvägsperioden. Här finns lokförare, eldare, banmästare och trafikchefer och på dessa gravstenar finns ofta arbetsgivarens järnvägsemblem. Den omgivande sjön finns också närvarande genom alla sina olika yrkesgrupper. Det är båtsmän, sjömän, ångbåtsbefälhavare, sjökaptener, styrmän, lotsar, fyrmästare och maskinister.
Kyrkogårdarna är ett verkligt kulturarv och en spegel över olika tidsepoker. Vad som är synd är att det på stadskyrkogårdarnas gravstenar aldrig anges någon adress i form av stadsdel, medan det på sockenkyrkogårdarna nästan alltid står gårds- eller fastighetsnamn.
Misslyckad tunnel
Läste i veckan en artikel i tidningen Sydsvenskan om det pågående arbetet med att bygga en järnvägstunnel genom Hallandsåsen. Det är ett arbete som nu pågått sedan 1992 och tiden för invigningen har hela tiden flyttats fram. Senaste budet är 2012! Ingen vet vad slutnotan kommer att bli innan det blir klart, om det överhuvudtaget blir klart. Vid byggstarten löd kalkylen på 1,3 miljarder, men senaste beräkningarna visar nu på 7,5 miljarder.Snacka om felräkning!
Här har verkligen naturens krafter visat sig starkare än teknikens. Och allt detta bara för att ett gigantiskt projekt startade på bristfälliga tekniska grunder och nu genom olika prestigelåsningar fortfarande rullar på. Bland problemen vid Hallandsåsen spelar det extremt höga grundvattentrycket nämligen en stor roll.
Flödande skattepengar
Det är något som lokalbefolkningen sedan urminnes tider känt till och varnade för redan vid planeringen av tunneln. Men inga experter ville lyssna och som vanligt var tron på tekniken stor. Socialdemokratiska kommunikationsministern Ines Uusmann uttalande "att kan man åka till månen och tillbaka bör man kunna gräva en tunnel genom Hallandsåsen" har gått till historien. Det slitna uttrycket "ingen vet vilken väg vattnet tar" gäller här i högsta grad.
Nu när bygget snart är halvvägs har emellertid regeringen börjat fundera på om inte kostnaderna blivit oacceptabelt stora och framförallt om de nya kalkylerna på 7,5 miljarder kommer att hålla.
Återstår att se vad som händer, statsminister Fredrik Reinfeldt säger att man i mars 2008 kommer att ta ställning till om borrningarna skall fortsätta eller avbrytas. Under tiden fortsätter alltså kampen mot berget och grundvattnet, för som sagt "ingen vet vilken väg vattnet tar". En sak vet man dock med säkerhet och det är att skattepengarna bokstavligen flödar bort ur Hallandsåsen.
Trevlig helg!