Kyrkans ceremoni?
Om inte Svenska kyrkan kan viga homopar, bör den släppa ifrån sig vigselrätten.
Foto: SÖREN ANDERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Är då gotlänningarna ett mycket aktivt kristet folk, som fyller kyrkorna fulla varje tillfälle det är gudstjänst. Nä, det är glest i kyrkorna. Det är nog inte den aktiva kristna tron, som gör att 80 procent är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är nog tradition och att kyrkan fungerar som ett ceremonieverk.
Det känns fint att utnyttja kyrkans byggnader och ceremonier vid dop, vigsel och begravning. I viss mån fungerar säkert konfirmationen, som en initiationsrit till vuxenvärlden med vidhängande presenter till tonåringarna. I kriser ger kyrkans tjänare tröst i sorg och förtvivlan.
Begravningsväsendet har Svenska kyrkan fått på entreprenad från staten, att erbjuda kyrkogårdar och begravningskapell för begravningsceremonierna. För det får alla, även de som lämnat medlemskapet i Svenska kyrkan, betalar begravningsavgift. När det gäller vigslar så har Svenska kyrkan problem med statens krav på att även homosexuella ska kunna gifta sig. Det diskuteras om undantag för präster som inte vill viga homosexuella.
Jag tycker det är fel att tvinga ett samfunds präster att genomföra ceremonier, som de på grund av sin tro inte vill ställa upp på. Därför vore det mest rätt mot kyrkan och religionsfriheten om kyrkan lämnar ifrån sig vigselrätten, om de inte kan viga homosexuella. Det finns gott om borgerliga vigselförrättare som kan erbjuda fina ceremonier helt utformade efter brudparens önskemål. Även om kommunfullmäktige nu höjt avgiften för borgerlig vigsel till 1 000 kronor, är det ändå billigare än att gifta sig kyrkligt, om man räknar in den kyrkoskatt paret betalar. De flesta brudparen betalar drygt 6 000 kronor om året tillsammans i kyrkoskatt.
Svenska kyrkan håller kvar greppet om sina medlemmar. Om de bara förlorar 405 medlemmar under ett år, så är det förvånansvärt lite. Fortfarande är ju 80 procent av öns befolkning medlemmar. Jag tror tradition och slentrian spelar störst roll och behovet av att utnyttja kyrkans ceremonier. Men säkert även kyrkans stora sociala insats genom diakonernas arbete bland samhällets utsatta.