Krav på regeringen
Kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius och landshövding Marianne Samuelsson kräver att regeringen ska fixa fraktprisfrågan och hamnar. Men de viskar om mer pengar till kommunen, så kvinnorna i vården och skolan slipper bli uppsagda.
Foto: Melander Karl
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men även kommunen tvingas säga upp ett par hundra anställda för att spara pengar när skatteinkomsterna krymper radikalt på grund av krisen. Därför vill de två att regeringen satsar mer på kommunerna och landstingen. Men de har ett sällsynt blygsamt sätt att kräva denna ekonomiska förstärkning. I sitt brev till regeringen skriver de ynkligt svagt: "Med anledning av det rådande läget bör staten därmed beakta möjligheten att utöka finansieringen till kommuner och landsting."
Kan man be på ett mer ynkligt sätt om att statens ska skjuta till mer pengar, så att de i huvudsak välfärdsarbetande kvinnorna i vården och skolan ska slippa bli av med sina jobb. De två pratar mycket om behovet av investeringar i Gotlands hamnar, på biogasproduktion, en ny elkabel som stimulerar vindkraftutbyggnaden och bättre fraktpriser. Men alla de kvinnor som riskerar att förlora sin jobb i vården och skolan, dem pratas det lågmält om och behovet av att staten ger mer pengar till kommunerna.
Det är naturligtvis bra att de två lyfter fram behovet av att fraktpriserna på båtarna inte blir högre, utan lägre eller i alla fall på samma nivå som fraktpriserna på fastlandet. Det är bra att de två poängterar vikten av att fraktprisfrågan får en långsiktig lösning. Men de säger inte ett knyst om kravet på vägpriser på båtarna, så att besöksnäringen skulle stimuleras rejält.
Kraven på att staten investerar i att bygga om och till hamnarna i Visby, Klintehamn och Slite är bra. Det ger jobb både direkt och på lång sikt. Likaså kraven på investering i elkabeln och biogasen. Liksom på fler högskoleplatser. Men den svaga viskningen om mer pengar till kommunernas välfärdsproduktion är beklämmande dålig.