Kosovo är nu vid vägs ände
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Givetvis motsätter sig Serbien att avlövas ännu ett territorium, det sjätte efter de fem ex-jugoslaviska delrepublikerna i det land som en gång byggdes på serbisk överhöghet. Kosovo är symboliskt sett det viktigaste av dem alla. Där bor inte bara serber, låt vara numera i blygsam minoritet, utan framför allt historiska platser där serber menar att nationens vagga stod. Emellertid finns det i Belgrad opposition mot denna inställning - det liberala partiet stöds av hela 15 procent av väljarkåren. Men dess företrädare lever under mordhot.
Rysslands lillebror
Ryssland har alltid haft mycket starka band till Serbien, som de ser som sin slaviska lillebror. Serbien har tacksamt tagit emot detta stöd från storebror. Sålunda motsätter sig även Ryssland ett självständigt Kosovo, vilket gör att det råder en djup klyfta i omvärldens bedömning av Kosovo.
Rysslands utrikesminister Sergel Lavrov uppmanade på måndagen de stater som tänker erkänna Kosovo att "överväga konsekvenserna mycket noga". En självständighetsförklaring kan utlösa en kedjereaktion i Balkanområdet, enligt Lavrov.
Det låter som ett hot - även om det knappast avser våld, utan snarare krav på självständighet från andra regioner liknande Kosovo. Gäller det Balkan, som Lavrov exemplifierade med, så kan det konkret innebära frigörelsekrav från Republika Serbska, parat med anslutningsambitioner till moder-Serbien. Lavrov kan även avse oro för att Kosovo senare ansluter sig till Albanien. Vidare kan Ryssland hävda prejudikat om det ryskdominerade Syd-Ossetien i Georgien vill bli fritt.
Styrs av Nato
Det återstår att se hur en trolig självständighetsförklaring tidigt nästa år kommer att tas emot av omvärlden. Nationen kan inte på långt när hävda kontroll över det egna territoriet. Även ett fritt Kosovo kommer mer eller mindre att styras av Nato, vars Kforstyrkor om 16000 soldater är helt nödvändiga för att hävda inre och yttre säkerhet. Där finns också en FN-ledd polis om 2000 man, som EU kommer att föreslå sig ta över.
Kosovo förblir en tragisk påminnelse om att väpnade konflikter ännu inte gjorts osannolika på europeiskt territorium.
Men ska i en globaliserad värld verkligen den här typen av nationella och etniska konflikter alls behöva accepteras som ett faktum?
Nej.
Tolerans är svaret. Synen på tillhörighet - klanmedlem eller världsmedborgare - är avgörande. Öppna gränser för varor, tjänster, valuta och inte minst människor är metoden. Samarbete mellan världens länder är det nödvändiga.
Det är emellertid mycket, mycket lättare sagt än gjort.
Klarar inte allt
Den europeiska unionen är världsunik som fredsskapande, gränsöverskridande organisation. Den förmår dock inte lösa externa konflikter utanför sitt territorium - Kosovo är bara ett i raden av exempel i närtid. EU förmår heller inte ta in alla europeiska stater som medlemmar av unionen - ännu på långt tid.
Men förutan EU skulle det som är svårt nog i dag sannolikt vara rent omöjligt. Med avsevärda krigsrisker som följd.