Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Utsläppen från bland annat biltrafiken gör att koldioxidhalten i atmosfären höjs med åtföljande klimatförändringar. Jordens temperatur stiger, ekosystemet förändras och med det följer naturkatastrofer. Genom dagens klimatdebatt kan ingen ha undgått att ha hört talas om detta samband, men trots det ökar hela tiden transportbehovet av varor och framförallt livsmedel. Det känns faktiskt som debatten hela tiden kommer runt just transportfrågan genom att tyngdpunkten läggs på frågan om miljövänliga bränslen. Idag är den vedertagna filosofin att allt skall vara stort och koncentrerat till några få platser för att vara lönsamt. Resultatet blir att råvaror och färdiga produkter transporteras långa sträckor. Eftersom vi hela tiden matas med detta budskap är det allt färre som ifrågasätter om stordriftshysterin och centraliseringen alltid är den mest lönsamma. Det är därför hög tid att sätta fokus på centraliseringens negativa bidrag till klimatförändringen. Framtidens mål måste istället vara att råvaror fraktas så kort sträcka som möjligt innan förädlingen. Jag brukar använda ostexemplet för att åskådliggöra detta: För att producera ett kilo ost krävs omkring tio liter mjölk. Det är lätt att inse ett ton färdig ost kräver mindre energi att frakta än tio ton mjölkråvara. Ändå transporteras idag mjölken mycket långa sträckor för att ostproduktionen är koncentrerad till ett fåtal platser.Skall kommande generationer ha en chans till ett drägligt liv gäller det att tänka om, men det brådskar. Centraliseringens negativa transporteffekter måste få lika mycket utrymme i klimatdebatten som de miljövänliga bränslena. Som konsumenter kan vi hjälpa till att snabba på utvecklingen genom aktiva val och i möjligaste mån välja närproducerade produkter. Osten är bara ett exempel.