Klokt om allmän a-kassa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är lätt att hålla med centerpartisterna och riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Jörgen Johansson som häromdagen skrev på DN Debatt och menade att det är dags att göra allvar av en allmän och därmed obligatorisk a-kassa. Allmän a-kassa är förresten ett gammalt centerkrav, redan i början av 60-talet la den då blivande centerledaren Thorbjörn Fälldin ett förslag om detta i riksdagen.
För när det ändå är staten som står för den största delen av finansieringen, genom arbetsmarknadsavgifter som betalas in av arbetsgivarna, är det märkligt att det behöver byggas upp 33 olika organisationer som är knutna till de fackliga förbunden, för att administrera utbetalningarna. Och ännu märkligare att inte alla får del av de statliga pengarna eftersom alla inte är medlemmar i a-kassan.
I dag får bara en av fyra arbetslösa ersättning med 80 procent av sin tidigare inkomst, detta på grund av taket i a-kassan inte har höjts sedan 2002.
Att det behövs en ändring är med denna bakgrund för många ganska tydligt.
Att en reformation av dagens system inte kan göras på en dag är lika självklart.
En fråga man kan ställa sig är vad som kommer att hända med facket om a-kassan bli statlig och allmän. Jag tror inte det kommer att vara till skada för fackföreningsrörelsen, tvärtom. Genom att arbetslöshetsförsäkringen blir densamma för alla, och till skillnad mot i dag verkligen omfattar alla, kan facket istället arbeta med kompletteringar till a-kassan som ytterligare stärker medlemmarnas skydd vid arbetslöshet.
Något som de flesta fack redan i dag erbjuder.
Det ska inte vara för a-kassan man går med i facket och om det viktigaste är att ingen tvingas stå utanför arbetslöshetsersättningen så borde en allmän a-kassa vara en utmärkt lösning.
Jag kan bara se en nackdel med ett sådant system och det är att man inte kan välja att stå utanför. Något som många valde att göra redan före maktskiftet vilket inte hörs så mycket om i debatten.