Kärleken är evig
Foto: Staffan Claesson/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inför detta Kyrkomöte är så många som 9 av 14 av landets biskopar inte eniga om att kyrkligt äktenskap är en god idé. De tycker att kyrkan inte ska vara så politisk, och de vill inte förvandla politik till teologi. Kanske hör de inte själva hur tafatt det låter att säga så. Allt är ju politik. Kyrkan och dess företrädare måste inse att det gäller att ha ett öppet sinnelag, med ögonen vända mot samtiden och framtiden. Det går inte längre att vilja stänga in sig i kyrkorummet och läsa bibeln fram- och baklänges som tröst när omvärlden knackar på. Ingen tjänar på ett sådant strutsbeteende, allra minst kyrkan. Sedan hävdar motståndarna till allas rätt till kärlek, också att man inte fått tillräcklig tid på sig att resonera kring äktenskapsbegreppet. Även detta kan lätt bemötas. Kyrkan har haft all tid i världen att fundera på ord och deras betydelse. Men återigen, homosexuellas rätt att vigas i kyrkan ska inte stå och falla på semantik som ett fåtal begriper, utan beslutas genom politiska ställningstaganden som alla kan ta till sig.
Det är inte enbart inom Svenska kyrkan som det finns motsättningar. Inom Frikyrkorörelsen står man också splittrade i frågan. Så säger till exempel Norrmalms frikyrkoförsamling ja till vigsel av samkönade par. Huvudskälet är klockrent: Församlingen har till uppgift att värna om varandra och visa omsorg i livets alla skeden. Den synen tar dock Metodisktkyrkan bestämt avstånd ifrån. Och ännu är det så att det är fler än färre frikyrkor som är negativa till samkönade äktenskap.
Kanske är det här skälet till att låta homosexuella viga sig i kyrkan ett av de klokare att ta till sig när diskussionsvågorna går höga: Barn älskar och är stolta över sina föräldrar, vare sig de är hetero- eller homosexuella. Därför ska kyrkan stå på barnens sida i stolthet och solidaritet.