Jobben är avgörande för allt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jobbskatteavdraget är bra. Det har drivit på utvecklingen gentemot ett samhälle där allt fler arbetar och allt färre lever på bidrag. Folk får behålla en större del av de pengar de sliter ihop. Men vinsten är kanske allra störst i form av att människors värdighet och självrespekt ökar med att de får en bekräftelse på att de är välkomna på arbetsmarknaden.
I förra veckan kom två undersökningar, den ena från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), den andra från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, som båda visade att väljarna prioriterar resurser till vården högre än både jobbfrågan och skattesänkningar. Att vården är omhuldad är gott. Mindre god är däremot föreställningen att skattesänkningar och jobbsatsningar skulle stjäla resurser från vården. Sambandet är snarast det motsatta. Först kommer alltid jobben. Den välfärdsnivå ett samhälle får, beror på hur många människor som arbetar. Ju fler som arbetar, desto mer skatter till - till exempel - vården. Men ju fler som lever på bidrag, desto mindre pengar blir kvar till både vården och till alla andra viktiga välfärdsverksamheter.
Sambandet är uppenbart
Det borde inte vara en pedagogiskt svår uppgift för de borgerliga att öka förståelsen för hur sambandet mellan jobb, skatter och välfärd faktiskt ser ut. Men kanske måste regeringen börja i änden med att presentera alla de omfattande välfärdssatsningar som den i rask takt genomför, i stället för att ge skattesänkningarna huvudrubrikerna. Därefter kan man förklara att det som gör välfärdssatsningarna möjliga är de skattesänkningar som lett till fler i arbete.
Med nuvarande upplägg på informationen lämnar regeringen i stället öppet mål för socialdemokraterna att köra sin vanliga, enkelspåriga skattevals: de borgerliga sänker skatterna "för de rika".
Snarare ligger bevisbördan hos socialdemokraterna. Enligt regeringen blir effekterna av socialdemokratisk politik 60 000 färre sysselsatta och skattehöjningar med 20 miljarder. Och detta år efter år under en regeringsperiod, om den politik som socialdemokraterna står för genomförs. Hur mycket tvingas de med en sådan politik - där allt fler tvingas gå från arbete till bidrag - dra ner på vården och alla andra välfärdsverksamheter? Hur mycket måste de ytterligare höja skatterna för att hjälpligt lappa de revor i välfärden som de orsakar?
Debatten kan lika gärna föras i den riktningen och med den typen av frågeställningar. Regeringens politik är ju känd. Den leder till en kraftig ökning av jobben.