Iran förtjänar bättre ledarskap
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Även i omvärlden hade många önskat en annan valutgång. Ahmadinejads konfrontationshungriga och lögnaktiga politik, kärnteknologiprogrammet som spär på spänningarna i regionen och förtrycket mot de egna medborgarna gör att Iran står långt upp på listan över problematiska länder i världssamfundet.
Det sistnämnda ser ut att vara den faktor som fick valtemperaturen att stiga så mycket som den gjorde. Den ekonomiska misskötseln må också vara en grogrund för missnöje, men de sociala frågorna och törsten efter större frihet satte utan tvivel störst avtryck i valspurten och gjorde den mer tillspetsad än många trott vara möjligt.
De utbredda människorättsproblemen som tar sig uttryck bland annat i bristande yttrandefrihet, godtyckliga fängslanden, barbariska straff och behandlingen av kvinnor som andra klassens medborgare är väldokumenterade i Iran. För många väljare är måttet rågat. Den tidigare premiärministern Mir Hossein Mousavi och hans hustru, statsvetaren Zahra Rahnarvard, lyckades fånga upp de stämningarna i valkampanjen. (Inga kvinnliga kandidater får ställa upp i presidentvalet.)
Frågan är om Irans mäktiga Väktarråd visste vad de gjorde när de tillät Mousavi ställa upp i valet mot landet hårdföre president? Mousavi står bakom revolutionens principer, annars hade han inte släppts fram, men hans reformtongångar och hårda kritik av Ahmadinejads extremism har sporrat en längtan efter större frihet än kandidatens önskan hos många iranier. Valspurtens karnevalsstämning i Teheran och studenter som öppet hånat presidenten genom att ropa "Ahmadi-bye bye" har visat omvärlden att det finns ett annat Iran och att det inte frivilligt hukar sig.
Mahmoud Ahmadinejad och de konservativa krafterna i Iran jublar nu åt segern och viftar undan alla beskyllningar om valfusk, men frågan är hur länge glädjen håller i sig? Utrikespolitiskt har ärkefienden USA med Barack Obama i spetsen slagit in på en ny kurs som gör det svårt för den hårdföra iranska politiken att behålla sina sympatisörer. Inrikespolitiskt är misstankarna om att valet inte gick rätt till utbredda och missnöjet kokar. Många frågar sig hur de statliga nyheterna kunde vara så snabba med att proklamera Ahmadinejad som vinnare, blott två timmar efter vallokalerna stängde och mycket tidigare än vad som är vanligt.
Helgens oroligheter som har beskrivit som de mest omfattande under årtionden speglar problemen. Statsapparaten har inte svarat milt. Rapporter om massarresteringar av oppositionella och hårda tillrättavisningar har strömmat in till nyhetsbyråerna.
Det är knappast så den som vunnit en jordskredsseger förväntas behöva agera. Irans frihetslängtande folk förtjänar bättre ledarskap än dagens förtryckare.