Inte precis något framtida drömpar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hur sannolikt är det? Att båda avfärdar tanken i detta skede, när kampanjen mellan de båda är som mest intensiv, är givet. Att acceptera att bli vice under den andre vore ju att ge upp direkt. Men skulle de kunna tänkas att bakom fasaden av kategoriska nej ändå hålla öppet för en teamlösning?
Hillary Clinton skulle nog vilja ha tillgång till Obamas väljare och stora folkliga mobilisering. Men han är ung och har minst tjugo år framför sig på att bli partiets nummer ett. Att ödmjuka sig som vice under Clinton passar inte alls Obamas varumärke. Hellre står han över och bidar sin tid.
Lika lite skulle Clinton tacka ja till en förfrågan från Obama. Fru Clinton har i praktiken redan varit informell vicepresident, ja rentav mer än så, under sin man Bills presidenttid. Been there, done that.
Än mindre troligt är att Clinton ens skulle få ett erbjudande från Obama. Inte heller som nummer ett skulle Obama vilja förknippas med en Clinton ens som nummer två.
Clinton får söka efter Obamas like. Hon behöver balans, såväl politiskt som könsmässigt och etniskt. Ungefär som Al Gore såg sig behöva en Joseph Lieberman år 2000. Hur Obama resonerar är svårare att bedöma, men kanske föredrar han snarare en person han känner och kan lita på och som inte faller utanför budskapet om förändring.
Alltså mer en parhäst likt Al Gore åt Bill Clinton. Möjligen någon som appellerar till spansktalande väljare där Obama är relativt svag. Facit kommer vid partikonventet i sommar.