Inte ens veteraner ger vinst
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Romateatern firar 20-årsjubileum i år och brukar locka fulla hus (när de spelar Shakespeare).
Båda verksamheterna har fått stöd och bidrag från kommun och stat under åren. Trots detta och trots de publika framgångarna lever båda på ruinens brant än i dag. Trots framgångar och efterfrågan har man inte lyckats göra affär på koncepten än.
Hur är det möjligt?
Medeltidsveckan var i grunden ett ideellt evenemang där eldsjälar byggde upp ett fantastiskt vinnande koncept. Men när konceptet passerat försöksstadiet och blivit etablerat borde det ha omformats till ett bolag eller liknande för att få uthållighet och bärkraft.
Romateaterns historia i Klosterruinen är också en framgångssaga. På teaterns egen hemsida berättar man att 25 000 personer varje sommar ser deras föreställningar. Det borde inbringa några miljoner kronor, under två månaders speltid. Lägg därtill ett kommunalt och statligt bidrag på cirka en miljon kronor. Nu har bidraget kraftigt reducerats men till viss del kompenserats genom en donation på 400 000 kronor från Barbro Oscher Foundation.
När inte ens succéer som Medeltidsveckan och Romateatern kan bära sig ekonomiskt så tycker jag att man måste ställa sig frågan vad det är som är hindret?
Om verksamheterna är permanent beroende av externa stöd borde det klaras ut och tas långsiktiga beslut för att ge trygghet och kontinuitet. Kanske man kan stödja på annat sätt än med kontanta medel? Kanske man kan sponsra med affärsmässig administrativ kompetens?
Det kanske är en konstig och korkad idé men nog är det lika konstigt att vi inte kan tjäna pengar ens på det som är så förankrat, etablerat och efterfrågat som Medeltidsveckan och Romateatern?