Ingen vinner på dragkamp
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Framför allt är det bemanningen av rökdykare på landsbygden (Fårösund, Kräklingbo och Burgsvik) som varit föremål för debatt, både internt på räddningstjänsten men också bland allmänhet och organisationer.
Att räddningstjänsten i Visby och på landsbygden inte direkt är som en stor familj har framgått tidigare men har nu åter aktualiserats. Detta spelar såklart ingen roll när brandmännen är ute på uppdrag men leder ändå till en oönskad signal till medborgarna att det inte finns någon stabil sammanhållning bakom öns totala räddningstjänst. När olika delar av räddningstjänsten har så diametralt skilda åsikter om möjligheterna att skydda befolkningen vid brand och och olycka så skapar det i sig en större otrygghet i samhället.
Helst ska interna konflikter därför hållas just internt, men när själva konflikten också gäller omständigheter som riskerar att drabba tredje man på ett långt mer påtagligt sätt måste debatten självklart föras öppet och tydligt.
Översynen av räddningstjänsten har ett viktigt syfte: att göra organisationen tydlig och för att arbetet ska kunna utföras i en så trygg arbetsmiljö som möjligt. Man ska veta vilken utrustning som finns var och fördela resurserna på det mest effektiva sättet.
Som medborgare är det svårt att ta till sig argumentet att det faktiska antalet rökdyk är så gott som obefintligt. Rent mentalt gör det inte mig tryggare utan jag känner snarare att då är en sådan händelse, rent statistiskt sett, närmare än någonsin. Ska man dra in ambulansen för de områden där ingen varit akut sjuk det senaste året?
Däremot är det inte försvarbart att brandmän rycker ut som civila för att förstärka grundbemanningen som inte heller i dag är anpassad för rökdykning, så som det har förekommit. Det nya är alltså inte att man minskar antalet rökdykare utan att man följer regelboken. Det mest klargörande inlägg jag har läst om hur det fungerar skrev brandmästare Ulf Jonasson i en insändare i GT den 16 december förra året. (Sluta mörka bristen på rätt personal i räddningstjänsten).
Hela denna långdragna debatt om räddningstjänsten visar på behovet av tydliga politiska beslut så att vi slipper misstänka en dragkamp om resurserna mellan stad och land.