Ingen ängel från Kalifornien
Foto: SUVAD MRKONJIC
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I spekulationerna om att Annika Östberg aldrig skulle ha dömts för samma brott i Sverige framträder ibland en nedlåtande ton mot det amerikanska rättsväsendet. Det spiller då och då över i påståenden om att hon skulle vara oskyldig och ett offer för onda män och Vilda västern-rättvisa. Men fakta i målet visar att Östberg inte var något viljelöst offer. När hennes pojkvän hade skjutit en polisman - det ena av de två mordoffren - var det hon som fick honom att gömma kroppen. Det var också hon som laddade om mordvapnet som hennes pojkvän sköt med.
Morden begicks 1981. Det är länge sedan. Människor kan förändras och Annika Östberg har verkligen inte kommit billigt undan. Efter 27 år i fängelse och flera avslagna ansökningar om tidsbegränsat straff eller att få avtjäna det i Sverige har hon alltså fått lämna USA. Vad som nu händer återstår att se. Omvandling till ett tidsbestämt straff som gör att hon snart blir fri, eller nådeansökan, är de tänkbara vägarna. Mycket talar för att hon snart kommer att kunna gå ut i friheten. Ur ett rent allmänmänskligt perspektiv vore det verkligen inte orimligt.
För regeringen är överflyttningen av Annika Östberg en framgång. Utrikesminister Carl Bildt skriver på sin blogg att det är en seger för den tysta diplomati som den använt sig av: "Vi hade sett hur publika utspel tidigare lett till motreaktioner som gjort allt svårare".
Men regeringen hade sannolikt inte prioriterat detta konsulära fall så högt om det inte vore för opinionstrycket. Vilket osökt för tankarna till en annan fängslad svensk: journalisten Dawit Isaak. Till skillnad mot Annika Östberg är han fängslad i Eritrea enbart för sina åsikters skull. Förhoppningsvis ägnar regeringen minst lika mycket energi åt att få Dawit Isaak fri som den gjort för att få hem Annika Östberg.