Ibland måste det få gå sakta
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Först vill ryggmärgen ha ordet och fastslår med bestämdhet att här ska det inte byggas sönder något unikt och värdefullt så som landskapet i området är.
Å andra sidan måste jag, liksom andra, erkänna att det är ju inte direkt gödslat med service och boende för alla de som vill ta del av det unika landskap. Här finns en stor potential att visa handling bakom orden om tillväxt och utveckling av landsbygden.
Det måste finnas en balans mellan att bevara det unika och göra det tillgängligt för fler. Också det en slutsats som fler har dragit före mig.
Men att lyssna till ryggmärgens automatiska protesterande tycker jag är föga konstruktivt. I just det här fallet tror jag att vi ska tacka för den seghet som finns inbyggd i byggprocessen.
Vid byggandet av anläggningen vid Norderstrand var det ett måste att fatta snabba beslut, annars skulle satsningen inte ha blivit av. Just nu känns det väldigt bräckligt angående huruvida lyckat eller inte detta beslut var, efter vad man hör och läser. Å andra sidan måste en anläggning av den här sorten få tid att etablera sig och de nya värden som skapats i området borde kunna leda till ett lyckat resultat, om än på sikt.
Men ett är säkert, de värden som förut fanns på Norderstrand går inte att återskapa om satsningen visar sig vara en flopp.
Det skulle vara förödande att bygga bort de unika värdena vid Holmhällar men om vi fick fler liknande ställen med annan profil så skulle det innebära en större omsättning och tillväxt på Sudret. Jag tycker att vi ska prova alla vägar för att hitta en lösning som balanserar bevarande-och utvecklingsfaktorerna.
Och det måste få ta sin tid.