I kristider behövs en vass opposition
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På onsdagen kom ännu en undersökning som visar att förtroendet är starkt för statsminister Fredrik Reinfeldt. Rekordstarkt, till och med.
Enligt Synovates senaste mätning, som presenterades i Dagens Nyheter, har numera 52 procent av väljarna starkt eller mycket starkt förtroende för statsministern. Det är ett lyft på 12 procent på ett år.
För s-ledaren Mona Sahlin ser det däremot mörkare ut. Förtroendet för henne har rasat - från 38 procent till 30. Trots att socialdemokraterna fortfarande är landets största parti har centerledaren Maud Olofsson lyckats gå om henne i förtroendeligan. Sahlin har dessutom en ovanligt svag ställning bland sina egna, förklarade Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.
Reinfeldt borde alltså ha kunnat gå in i partiledarduellen i SVT:s Rakt på med KG Bergström på tisdagskvällen med stärkt självförtroende.
Ändå blev debatten förvånansvärt jämn. Reinfeldt lyckades avhålla sig från att verka nedlåtande, och Sahlin undvek att fastna i offerretoriken. Men ingen av dem fick heller debatten att lyfta: budskapen var luddiga, partiledarnas repliker lät väl inövade och gravallvaret regerade, halvtimmen igenom.
Till största delen handlade diskussionerna om finanskrisen och dess återverkningar. Sahlin är oansvarig med skattebetalarnas pengar, menade Reinfeldt, som upprepade tidigare besked: Banker och andra företag kan inte räkna med att staten täcker upp deras förluster. Koldioxidskatterna ska höjas och jordbruket ska ta kostnaden för de egna utsläppen.
Sahlin kontrade med att utmåla Reinfeldt som oengagerad. Regeringen stöttar inte kommunerna, påpekade hon, däremot har man kunnat sänka skatterna med 15 miljarder på ett år:
"Ibland är politik att välja, Fredrik Reinfeldt. Ska de som tjänar mycket ha mer eller ska vi rädda välfärdsjobben?"
Skiljelinjerna är uppdragna. Moderaterna ser sig själva som Spara mot socialdemokraternas Slösa.
Socialdemokraterna vill däremot framstå som det aktiva, engagerade alternativet.
I dagsläget tjänar regeringen på den dramaturgin. Ingen vet ju riktigt vad oppositionen gemensamt vill genomföra, mer än att den kräver kostsamma åtgärder. Bara genom att säga nej kan alliansen framstå som det trygga alternativet.
Men regeringen kan inte räkna med att den trenden fortsätter. Det är långt ifrån givet att oppositionen kommer att fortsätta sjabbla.
Det är fortfarande ett och ett halvt år kvar till nästa riksdagsval, en lång tid i politiken. Det finns en god chans att Sahlin faktiskt lyckas samla oppositionen, att budskapen spetsas och blir mer konkreta.
Låt oss hoppas att det blir så. I kristider behövs en vass opposition. Om alliansen lyckas hålla liv i förtroendet och vinna nästa val borde de göra det genom att ha den bästa politiken, inte för att oppositionen lämnat walk-over.