I eller under trädet?
Foto: Malin Hoelstad / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vi har inga bestämda planer utan kommer att ta dagarna som de kommer.
Precis som man ska göra enligt anti-stresscoacher och andra som förstår sig på det här med av- och anspänning.
Risken med att inte planera något är att veckorna går och när det är dags att börja jobba igen känns det som man just gjort det. Ingenting.
Sova står högt på dagordningen för mig, men tyvärr inte för den andra familjemedlemmen på åtta år som inte förstår vad det är för roligt med att sova länge om morgnarna. Det är nästan så man ser fram emot tonåren i detta hänseende.
*
Almedalsveckan sprang förbi och jag står kvar omtumlad och rufsig av vinddraget och undrar vad som hände.
"Shit, vad ont det skulle göra att cykla omkull nu" var en tanke jag tänkte flera gånger varje dag när jag likt Lotta på Bråkmakargatan susade nerför Norderbacke eller Hästbacken. Men jag höll mig upprätt och pustade lika många gånger uppför nämnda backar och försökte inte tänka på hur jobbigt det var utan på alla kalorier jag gjorde av med.
Men man undrade ju lite hur vissa andra människor är skapade, en gång på väg neråt, mötte jag en joggande Patrik von Corswant som på lätta ben studsade som en gasell uppför Hästbacken pratandes i mobilen utan att ens darra på rösten av nån sorts tendens till andfåddhet.
*
Roliga små detaljer som lättade upp i vimlet var till exempel den turistande killen som slank in från Almedalen till Tidningsutgivarnas (TU) debatt på Almedalens hotell. Han stack ut huvudet över muren och viskropade till sin familj på andra sidan muren att de skulle komma in: "Meral är med i en panel här inne!".
Hade Meral Tasbas från dokusåpan Baren varit inbjuden av TU skulle det faktiskt varit lite roligt. Nu var det inte Meral utan Katrin Schulman, också det en katt bland hermelinerna i och för sig.
Roligt var också att se mannen som gick och letade efter fönster att öppna för att få in luft i den syrefattiga Bildstenshallen vid EU-seminariet. Att tro att ett museum skulle ha fönster som går att öppna och haka upp är kanske väl naivt.
*
Nu är sista sidan nästan klar innan jag kan ta på mig sommarlovshatten på riktigt. Utanför på GT:s parkering klättrar åttaåringen i träd, struntar i mina förmaningar om att det väl gör ont att klättra i träd när man har bara ben.
Jag längtar mer efter att sitta i skuggan under ett träd, få läsa en spännande deckare i lugn och ro, dricka något kallt emellanåt och bara tänka långsamma tankar.
I morgon tar Mats Jönsson över den här sidan i fyra veckor. Själv är jag tillbaka när Medeltidsveckan är över för 25 gången.
Hoppas ni alla får ett underbart sommarlov, oavsett om ni tillbringar det i eller under träden.