Hur mycket får man tåla?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det handlar oftast om myndighetsanställda som på olika sätt har kontakt med medborgare i olika ärenden.
Det kan handla om personer som inte klarar sitt uppehälle men ändå nekas stöd via socialtjänsten.
Det kan handla om någon som inte kan ta alla sorters jobb och hamnar i tvist med arbetsförmedlingen som kanske har en annan åsikt och man blir av med a-kassan.
I dessa kontakter gäller det att myndighetspersoner har en gedigen utbildning, väl på fötterna angående myndighetsbeslutet och att man har förmåga att känna empati, även om man försvarar myndighetens ställningstagande.
Tålamod är också en bra egenskap.
Man ska tåla att bli ifrågasatt som företrädare för en myndighet.
Man ska tåla att människor som är ifrån sig får skälla av sig och man har ett ansvar att faktiskt lyssna och överväga att ompröva beslutet om det visar sig finnas fog för det.
Men.
Det finns en gräns.
När telefonsamtalen kan räknas i hundratal och där budskapet är detsamma varenda gång, då börjar gränsen närma sig.
Övergår man från att vara allmänt otrevlig till att bli hotfull, då har man passerat gränsen för vad som kan anses som rätten att säga sin mening och hävda sin rätt.
Det finns de som anser att politiker, tjänstemän - och inte minst journalister - får tåla att bli trakasserade. Att det ingår i ens uppdrag och roll som offentlig person och makthavare att vara ständigt tillgänglig för medborgare som vill kommentera och kritisera.
Frågan är vem som skulle acceptera att leva under såna villkor?