Hur kan vi på bästa sätt rena vårt gotländska avloppsvatten?
Kan vi fortsätta med Gotlandsmodellens dammar för rening av vårt avloppsvatten? Och var ska vi ta vårt drickvatten ifrån, undrar Wera Svensson.
Foto: Nordin Krister
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vilket omger Visby stift,
Så skaldade Falstaff fakir, på den tiden när vattnet tycktes vara en oändlig tillgång. Det fanns tillgängligt överallt, och där man kunde, där släppte man ut all skit. Vid Kruttornet gick Visbys avloppsvatten orenat ut i Östersjön. Men sånt går ju inte längre.
Vi använder allt mer vatten och följaktligen blir det också allt mer avloppsvatten, som skall tas om hand. Det här hänger ihop, i vattnets eviga kretslopp. I tekniska nämnden har vi länge trott på Gotlandsmodellen för att ta hand om avloppsvatten.
Renas i stora dammar
Det pumpas ut i stora dammar med första mekanisk/biologisk rening och sen lagring, då mikroorganismer tar hand om reningen.
Detta vatten kan sen pumpas ut på åkrarna för bevattning. Det fosfor och kväve, som växterna behöver finns kvar. Det är en billig metod, och inga föroreningar går ut till Östersjön.
Men nu säger tjänstemännen, att "vi arbetar inte längre på det". Naturligtvis har de skäl. Det är svårt att hitta lämpliga platser. Gotlands berggrund är sprickig, föroreningar sipprar lätt ut i grundvattnet.
Nya statliga krav på lagringstid gör att man kommer i otakt. Det finns mest vatten, att pumpa ut vid tider, när ingen bevattning behövs, som på hösten. Det mesta avloppsvattnet produceras ju på sommarn, när befolkning stiger till det dubbla mot en vintermånad.
Nu tycks diskussionen gälla om vi bara skall ha några få mycket stora reningsverk. En konsult, som kommunen anlitat ville pumpa avloppsvatten tvärs över hela ön, till tre väldiga anläggningar.
Man kan också tänka sig ett antal mindre, som dock måste uppfylla alla statens och EU:s krav. Ingen billig affär precis.
De summor som förvaltningen redovisar ligger kring 300 miljoner kronor. Finns det så mycket investeringspengar bara för tekniska nämndens ansvarsområde?
Läkemedelsresterna?
En liten motsättning visade sig hos centerpartisterna, de som annars helt klart har de bästa kunskaperna om miljöfrågor. Vad skall man göra med läkemedelsresterna? Allt mer sånt kommer från våra vattentoaletter.
En menar att det bästa är att läkemedelsrester sprids ut på så stor markyta som möjligt, absolut inte till Östersjön. Men en annan vet att läkemedel får absolut inte komma ut i naturen, de måste tas om hand i reningsverk.
Jag håller helt klart på den första idén (som kom från en kvinna). Kemikalier kan ju inte trollas bort, inte ens i det mest förnämliga reningsverk. Det blir slam kvar, som kan torkas till pellets. Men sen då? Lägga på åkrarna eller bränna?
Det här behöver diskuteras vidare. Är det verkligen rätt att alla näringsämnen, som vi människor lämnar ifrån oss, måste brännas upp? Visserligen övergår de till energi enligt Einsteins lagar.
Kommer vattnet att räcka?
Men för en amatör tycks det rättare att tillämpa kretsloppets lagar. Har vi verkligen uttömt alla gotlandsmodellens möjligheter? Det finns bentonitlera, som ger vattentäta bottnar. Med fler lagringsdammar kan man klara det hela.
Frågan var vi skall ta vårt vatten kvarstår ju. Gotlands torra försomrar har alltid varit ett problem för jordbruket. Nu skall det odlas energigrödor, snabbväxande arter, som säkert kräver mycket vatten. Många enskilda brunnar har mindre bra dricksvatten.
Kommunen vill bygga ut kommunalt vatten till alla, men då räcker inte tillgängligt grundvatten.