Gummibåtarna sätter fokus på problemen

Greenpeace sätter fokus på kärnkraftens smutsiga baksida.
foto: christian aslund/scanpix

Greenpeace sätter fokus på kärnkraftens smutsiga baksida. foto: christian aslund/scanpix

Foto: Johanna Hanno

Gotland2007-10-11 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Återigen har kärnkraften visat sitt rätta ansikte. Denna energikälla som av de kortsiktiga och teknikfientliga experterna betraktas som framtidens rena och säkra energikälla. Nu var det utbränt kärnavfall - varav en del extremt farligt plutonium - som skeppades ut från kärnforskningsstationen Studsvik vid den sörmländska kusten drygt tio mil från Gotland. Slutdestinationen var den starkt ifrågasatta upparbetningsanläggningen Sellafield i nordvästra Storbritannien. Det är känt att anläggningen läcker radioaktivitet både i luften och Atlanten, något som oroar bland annat våra nordiska grannar Norge och Island.
Miljöorganisationen Greenpeace var på plats med en armada av gummibåtar för att med icke-våldsmetoder försöka stoppa fartyget Atlantic Osprey. Detta misslyckades eftersom dessa lastningar alltid är omgärdade av enorma säkerhetspådrag från polis och kustbevakning. Något som Greenpeace dock som vanligt inte misslyckades med var att skapa publicitet kring dessa smutsiga transporter.
Under fartygets färd mot England lyckades nämligen aktivister från organisationen att borda fartyget - först utanför Bornholm och sedan utanför Skagen. Dessa bordningar visar också hur bristfälligt myndigheternas säkerhetstänk är. Vid lastningen i Studsvik var det som nämnts ovan fullt säkerhetspådrag, men sedan kan man låta ett fartyg lastat med det absolut farligaste ämne mänskligheten kan producera segla på havet med så dålig bevakning att Greenpeaceaktivisterna obehindrat kunde ta sig ombord. Vad hade hänt om det istället varit terrorister?
Det är bra att Greenpeace sätter fokus på kärnkraftens baksida, vilken aldrig finns med i den svenska energidebatten. Till exempel att vi inte av miljö- och säkerhetsskäl vill bryta uranbränslet till reaktorerna i Sverige, trots att vi har tillgång till det, utan cyniskt importerar det från andra länder. Vi överlåter därmed miljö-, säkerhets- och hälsoproblemen till andra.
Detsamma gäller upparbetningen av det nu aktuella Studsviksavfallet, som alltså skickas till den tvivelaktiga anläggningen Sellafield, istället för att låta det stanna inom Sveriges gränser.
Kärnkraften är en föråldrad teknik som blockerar de moderna alternativen och dessutom en livsfarlig sådan. Framtiden finns istället bland annat i de moderna energikällorna sol, vind, vatten och bioenergi. Därför är det bra att gummibåtarna håller debatten vid liv.
Läs mer om