Gotlänningen - mitt i grönsakslandet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett påtagligt bevis på detta fick de som under julhelgen lyckades inhandla purfärsk gotlandsodlad sallad i kruka. Som efter ett snabbt dopp i iskylt vatten smakade som nyplockad krispig sommarsallad. Men sen försvann dagsljuset och därmed förutsättningarna för en fortsatt leverans. Nu får vi vänta på ljuset som stannar en minut längre för var dag som går. Något att verkligen se fram emot.
Men hur är det annars med marknadsföringen av vår närodlade och närproducerade produkter? Tyvärr tvingas man konstatera att de försvinner i den massiva mängden av frukt, kött och bröd som kommer från fastlandet och europamarknadens alla hörn.
Blodfyllda plastpåsar
En samvetsfråga; när fick du tag på ett välhängt mört kött senast? Vad som erbjuds är ofta plastförpackat i tråg med gastryck, eller i blodfyllda plastpåsar från Brasilien eller annat "naturkött" som oftast luktar apa när man öppnar påsen. Segt och tråkigt - rena lotteriet.
En fråga som jag har ställt mig sedan många år är; varifrån får krogarna sitt möra kött? Har de en egen gräddfil hos Scan, eller är det kanske hängmörad buffel från Paraguay som serveras? Den som hittar en ursprungsangivelse på restaurangens meny rekommenderas spara och rama in den. Den kan visa sig vara en unik dyrgrip med samlarvärde.
Nu finns det bra kött som inte är vacmörat även på Gotland. En bekant som föder upp köttdjur sa vid ett tillfälle "vill du smaka ett riktigt hängmörat kött så titta in förbi så ska du få en bit - det sparar jag åt mig själv...." Så det är bara att konstatera att med kött är det som med ost; vill man ha kvalitet så är det tiden som räknas - för att inte säga omvårdnaden av produkten. Och i förlängningen givetvis priset.
Ta upp striden
Men vad är det som kan hindra att små producenter av bröd, grönsaker, ost och kött gemensamt skulle kunna göra någonting åt sin marknadsföring och ta upp striden med det som kommer via trailers från fastlandet? Är det ambitionen eller initiativkraften som saknas? När vi av en händelse hittade ett synnerligen smakfullt bröd som bakades av ett litet bageri utanför Visby, visade det sig att den ende som sålde det goda fruktbrödet höll till ute på Sysne. Och vid förfrågan hos den skicklige bagaren själv fick vi beskedet att; "naj nu skall jag inte baka på en tid för jag skall slipa golv".... Sysne är visserligen en av guldklimparna på gotlandskartan, men kanske inte så magiskt att man bara åker ut dit en lördag för att handla en limpa.
Naturlig marknadsplats
För en tid sedan talades det om att gamla Flextronics skulle kunna bli ett centrum för hittills anonyma gårdsbutiker, och vara en naturlig marknadsplats för allt gott och nyttigt som produceras på Gotland. Ett bevis på vad som skulle bli "Smidiga Gotland" vore om aktuella delar av kommun och kanske Almi på alla sätt informerar och underlättar för intresserade småföretagare att gå igång på allvar. Råd och dåd - och kanske inte bara att det måste vara kakel upp till taket i alla utrymmen.
När man på TV tittar på "Solens mat" från Italien droppar det formligen från smaklökarna av avund. Där gör man det naturnära och gott i liten skala. Sannolikt inom ramen för alla sanitära krav från EU , men kanske lite enklare. För inte får man väl misstänka att italienarna vågar tumma en centimeter på de byråkratiska reglerna från Bryssel? Numera får ju till och med gurkorna vara lite böjda.