Gotlandsmusiken och resandet
Kampen för Gotlandsmusikens fortlevnad får Wera Svensson att reflektera om kultur, resande och klimatet.
Foto: Frilans
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det här bekymrar den gotländska kultureliten. Professorer, musiklärare, sångare, dirigenter och vanliga musiklyssnare skriver insändare och vädjar om stöd för Gotlandsmusiken.
Stor betydelse för öns kulturliv
Det är en institution som betyder mycket för kulturlivet på ön. Skolbarn kommer i kontakt med professionella musiker, de många körerna på ön behöver stödet från musikerna.
På den här sidan roar det mig att lägga några politiska synpunkter. Om Lilian Edwards var trogen den moderata ideologin, borde hon, som kultur- och fritidsnämndens ordförande Inger Harlevi, säga, att det här klarar vi. Vi skall hitta andra finansieringsmöjligheter. Men Edwards är besviken för att kommunen inte ställer upp.
Jag känner en socialdemokrat med helt andra visioner. Stefan Edman, en gång rådgivare åt Göran Persson i miljöfrågor. Han gjorde en utredning om hållbar konsumtion, "Bilen, biffen, bostaden". Där skriver han om hur duktiga svenskarna är på energieffektivisering och nya miljövänliga bränslen. Problemet är bara att teknikens positiva klimateffekter äts upp av ökad konsumtion och mer resande. Allt riskerar att bli ett nollsummespel.
För ett tag sen undrade Dagens fråga i GT: "Om du fick mer pengar, vad skulle du använda dem till?" Alla utom en svarade: "Det får bli en resa." Människor älskar att resa. Ändå borde de inte tänka så, inte nu, i klimathotens tid. Varje resa betyder ofrånkomligen ännu mer koldioxid i atmosfären.
Mer resande ett klimathot
Edman tar bilden av en båt som ror mot en okänd framtid. Om man bara använder den ena åran, tekniken, snurrar båten runt på fläcken. Vi kommer inte framåt. Den andra åran är den etiska, den som handlar om vardagsbeteende och livsstil.
Han visar med statistik, att konsumtion av böcker, musik, biobesök eller hälsovård är minst tio gånger klimatvänligare än om vi spenderar samma mängd pengar i grejor eller bränsle till flyg och bilar.
Möjligen har svenskarna blivit så vana vid att allt som vi verkligen behöver, skola, vård, omsorg - och kultur, det skall tillhandahållas av "den offentliga sektorn".
Våra egna ständigt högre löner, dem vill vi ha till allt bättre utrustade bostäder och allt mer resande, både med bil och flyg. Det är närmast en ryggmärgsreflex detta, att den musik vi vill ha och verkligen behöver, den måste kommunen betala!
Man kan få för sig att våra partipolitiker bytt plats. Moderaten Lilian Edwards är upprörd över att kommunen inte satsar mer på kulturen.
Socialdemokraten Stefan Edman säger: "om vi systematiskt ökar andelen icke-materiell konsumtion (musik till exempel), gör vi den allra största nyttan för klimatet. Och bidrar också till ökad sysselsättning, eftersom det ju snarast är i tjänstesektorn som de nya jobben finns."
Edman är säkert medveten om att det är en mycket stor omläggning av vårt sätt att tänka, som han talar om. "Vem vet," skriver Stefan Edman, "kanske mår själens ekosystem också bättre", om vi satsar mer på kulturen och mindre på bilen.