Gotland inte bara Almedalsveckan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Efter att under de senaste månaderna jobbat intensivt men slutligen misslyckats att övertyga beslutsfattare i olika nivåer på Helgeandsholmen, var det skönt att dra iväg till Norrland, till ljuset och tystnaden. Politiken stod en verkligen upp i halsen. Eller kanske närmare bristen på välunderbyggda politiska beslut på riksnivå.
Att Rolf K Nilsson skulle tillhöra de utkvitterades skara när beslutet skulle tas om att flytta länsrätten från Gotland var en riktig lågoddsare. Inget annat var att förvänta.
Men samtidigt som jag förstår hans handlande så utgör det ändå ett bevis på att det svenska systemet med stenhård styrning av ledamöterna i riksdagen måste förändras. Annars försvinner allt vad gäller integritet och motivation för de valda ledamöterna. Vi får se vad vårt gotländske sändebud kan åstadkomma med en motion till höstriksdagen. Men jag befarar att den som många andra blir en hyllvärmare utan konkret resultat.
Ofta hör man på färjan fastlänningar säga att en resa till Gotland är som att åka utomlands men att ändå vara kvar i Sverige. Ja det tycks i vart fall vara en uppfattning som de då delar med ett allt för stort antal av riksdagens ledamöter. För dem utgör Almedalsveckan ett pittoreskt avbrott i det dagliga harvandet i utredningar och plenisal. Och det ska man kanske inte missunna dem. Dessa idoga arbetare i bikupan vars uppgift i första hand är att vara oss alla ett stöd och rättesnöre med den grundläggande principen om allas likaberättigande inför lag och ordning. Men tyvärr - när de efter välförrättat värv kliver ut på flustret för en utflykt i provinserna tycks förståelsen och engagemanget för den yttre delen av reviret snabbt falla i djup glömska. Där ute gäller det att i omorganisationens namn och oavsett kostnaden i första hand att plocka blommorna och leverera in dem till centrallagret invid kupan. Vi får väl ordna lite nya utrymmen för alla blommor som hinner vissna innan vi har tid att behandla dem. Det får kosta en slant. Bättre det än att överlåta jobbet till lantisarna som har svårt att bibehålla kompetensen. Dokumenten som visar att de trots allt hittills effektivt producerat god honung till ett för kunden förmånligt pris, får bidrottningen se till att de hamnar längst bak i någon av de mest svårlästa utredningspärmarna.
Men säg den glädje och frid som är beständig. Väl på plats i Norrland visar det sig att det inte bara är hälso- och sjukvården på Gotland som tvingas konstatera att kostnaderna skenar i höjden. Västernorrland och Sundsvall har samma problem - om möjligt värre. En tröst för en inflyttad på Gotland är att vi inte är belastade med ett landsting.
I dagsläget är det nog ett och annat kommunalråd utefter norrlandskusten som hellre sett ett en sjukvårdsstyrelse av vår modell än sin egen administrativa koloss vars kostnadseffektivitet starkt kan ifrågasättas.